Sida 404
Folkkök ...
I riksstaten för år 1897 äro de ordinarie anslagen till folkundervisningen upptagna till ett belopp af 5,092,525 kr.
Förslagsanslaget till Lappmarks ecklesiastikverk, hvaraf en del är afsedd för folkundervisningen, är i samma års riksstat uppfördt med 55,000 kr. Vidare äro å samma års e. o. stat för folkundervisningen uppförda 4 belopp, tillsammans uppgående till 68,600 kronor. Slutligen äro å samma års ordinarie stat uppförda 357,373 kr. såsom »Bidrag till folkskolelärares pensionering» och 63,500 kr. såsom »Bidrag till folkskolelärarnas enkeoch pupill-kassa».
För närmare detaljer ang. folkskoleundervisningen hänvisas till »Bidrag till Sveriges officiela statistik P. Undervisningsväsendet. Berättelse om Folkskolorna för år 1894» och till K. M:ts »Berättelse» till 1897 års riksdag, som med afseende på folkskoleväsendet innehåller de vigtigaste rikssummorna för 1895 och är intagen i Sv. Förf. saml., Bihang n:r 9. Jfr äfven P. Lidell: »Sveriges folkskolelärarematrikel 1895» (1896). S. N.
*Folkskoleafgift. Se Personlig folskoleafgift.
*Folkskole-inspektörer. Dessa förordnas numera af K. M:t, som äfven för dem utfärdar instruktion. Den nu gällande är af d. 10 Dec. 1892. Den löpande inspektionsperioden omfattar åren 1893–98, och utgör inspektörernas antal f. n. 47. Till arvode och resekostnadsersättning åt inspektörerna är i riksstaten för 1897 uppfördt ett ordinarie anslag af 95,000 kronor. Förutom Stockholm hafva äfven följande städer, hvilka likväl stå under den allmänna inspektionen, egna inspektörer, nämligen Göteborg, Malmö, Norrköping, Gefle (tillika statens), Jönköping, Linköping, Halmstad och Kalmar. S. N.
Folkskoleläraremöten. Se Läraremöten.
*Folkskolelärare-seminarium. Den 29 Jan. 1886 utfärdades ny seminariestadga, hvari sedermera vissa ändringar gjorts genom k. kung. af d. 30 Sept. 1887, d. 10 Dec. 1892, d. 16 Nov. 1894 och d. 19 Aug. 1895. Utom statens seminarier finnas 19 af landsting, 2 af Göteborg och Malmö samt 6 af enskilda underhållna seminarier för bildande af lärarinnor eller lärare vid småskolan (af lärare dock endast 2 eller 3). Äfven vid statens folkskolelärare-seminarier utbildas numera lärare och lärarinnor för småskolan. Å 1897 års riksstat upptogs anslaget till seminarierna till 317,525 kr. och till stipendier för seminarieelever till 75,000 kr. S. N.
*Folkskolelärarnas pensionsinrättning. Dess reglemente har ytterligare undergått vissa ändringar genom k. kung. af d. 7 Dec. 1888 och d. 1 Juni 1894. Vid 1895 års slut uppgick kapitalbehållningen till 9,364,409 kr. och i den under samma direktion ställda Folkskolelärarnas enke- och pupillkassa till 3,327,942 kr. — Under direktionens förvaltning är äfven ställd Småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, för hvilken d. 22 Juni 1892 af K. M:t utfärdades reglemente, hvari sedan en ändring gjorts genom k. kung. af d. 5 Juli 1895. Om statsbidragen till pensionering se Folkskola. Suppl. S. N.
*Folkskolor, högre. På grund af k. kung. af d. 2 Juni 1893 kan statsanslag erhållas äfven för sådan skola i stad, der hvarken allmänt läroverk eller pedagogi finnes. F. n. finnas 15 högre folkskolor, hvaraf 1 i stad. S. N.
*Folksång. Under 1890-talet har den af E. Dybeck till en svensk melodi författade sången Du gamla, du friska, du fjellhöga nord börjat i allt vidsträcktare kretsar (såsom vid Nordiska skolmötet i Stockholm 1895) nyttjas såsom »svenska folksången» i st. f. Ur svenska hjertans djup etc. (»kungssången»).
Folkteatern i Stockholm. Se Stockholms teatrar, sp. 633.
Fólkvángr, Isl. Se Folkvång.
*Folkvisor. Jfr. H. Schück: »Våra äldsta historiska folkvisor» (i »Hist. tidskr.» 1891), J. Steenstrup: »Vore folkeviser fra middelalderen» (1891), E. Wrangel: »Några ord om folkets visor i uppteckningar och skillingstryck» (i »Samlaren», 1894) och »Hvad folket sjunger» (i »Nord. tidskr.», 1895).
*Folkärna, socken i Folkare härad (och Hedemora fögderi), 21,066 har. 4,978 innev. (1895).
Folliculus, Lat., bot. Se Follikel och Fröhylsa.
*Follingbo, socken. 3,685 har. 534 innev. (1895).
Folåsa. Se Förbättringsanstalter.
Fon, dahoméernas inhemska namn.
Fonem (af Grek. fone, ljud) l. språkljudsqvantum kallas hvarje större eller mindre massa af i ett taladt språk förekommande ljud, så snart dessa betraktas blott såsom språkligt material, utan att man fäster sig vid deras innebörd för tanken, deras »betydelse» (eller brist på betydelse). Det minsta fonemet är det enskilda (språk)ljudet, t. ex. s, k, r, i. Flere dylika tillsammans i omedelbar följd bilda ett större fonem, ljudförbindelsen, t. ex. sk, skr, skri, skriker du. Om fonemen handlar den del af grammatiken (språkläran), som kallas fonologi (ljudlära), och som är dels deskriptiv, redogörande för de olika slagen af fonem, deras bildning och förekomst, dels etymologisk, behandlande de särskilda fonemens historiska utveckling och derpå beroende förhållande af inbördes vexling. Ad. N–n.
*Fonograf. Förbättringar i konstruktionen af instrumentet, genom hvilka vunnits större hållbarhet i cylinderns betäckning samt större tydlighet och styrka i det återgifna ljudet, hafva gjorts under de senare åren. Sådana nya konstruktioner äro bl. a. grafofonen och mimeografen (1895; af urmakaren G. A. Björksell).
*Fonografi. Pitmans Stenografi uppfanns 1837. — Om ett annat stenografiskt system, som ock benämnes fonografi, se Faulmann. Suppl.
Fonologi (af Grek. fone, ljud, och logos, lära) l. ljudlära, gramm., i vidsträckt bemärkelse den del af grammatiken, som handlar om fonemen (se d. o. Suppl.) och noga bör skiljas från fonetiken (se d. o.), d. v. s. vetenskapen om fonemens akustiska, anatomiska och fysiologiska förutsättningar. Ljudläran i inskränkt bemärkelse är den del af fonologien, som afhandlar fonemens absoluta egenskaper, d. v. s. dem, som de ega oberoende af all jämförelse sins emellan, alltså deras »qvalitet», i motsättning mot fonologiens
Källa: Project Runeberg ·
