Sida 421
Frankrike ...
deputerade, bland dem forne ministrar och andra höga ämbetsmän, att hafva sålt sitt votum i fråga om Panamalånet för höga summor, och på hans yrkande tillsattes en parlamentarisk undersökningskommission. Den allmänna oron stegrades, när bankiren baron Reinach, som ledt Panamabolagets penningtransaktioner, dödade sig för att undandraga sig ansvar inför kommissionen. Då kammaren mot justitieministern Ricards protester beslöt, att den aflidnes lik skulle obduceras, afgick kabinettet Loubet, och Ribot bildade d. 6 Dec. ett nytt, i hvilket alla de förre ministrarna utom Ricard och en annan qvarstodo. Men då ministrarna Rouvier, Freycinet och Burdeau på grund af angrepp för delaktighet i affären måste afgå, nödgades Ribot d. 10 Jan. 1893 ombilda sitt kabinett. Floquet, invecklad i Panamaskandalen, återvaldes ej till ordförande i deputeradekammaren, utan efterträddes af Casimir-Périer. Samtidigt började inför Paris' polisdomstol ransakningen med Panamabolagets förvaltningsråd, af hvilket den gamle de Lesseps och Eiffel voro de mest bekante. De dömdes till höga böter och fängelsestraff, ehuru domen i Juni upphäfdes af kassationsdomstolen. Ännu mer sensationel blef ransakningen inför jurydomstolen i Paris med de nämnda förvaltningsråden såsom bestickare och en minister, flere senatorer och deputerade såsom bestuckne. De fleste frikändes, men några dömdes till fängelsestraff. Dermed var »Panamaaffären» officielt afgjord, om än dess moraliska följder ingalunda voro upphäfda. Regeringen, som under processen haft kammarens understöd, blef nu störtad, och Dupuy bildade d. 4 April 1893 en ny, i hvilken dock 6 af den förra ministèrens ledamöter behöllo sina portföljer. Omsorgen för kolonialväsendet invecklade F. 1892 i ett krig med Dahome (se d. o. Suppl.), som slutade med detta konungarikes upplösning, och 1893 i en gränstvist med Siam, som måste köpa sig fred genom stora landafträdelser. Utgången af valen till deputeradekammaren hösten 1893 (republikanerna fingo 513 röster, bland dem 60 radikala och socialister, de konservativa 68) stärkte regeringen och gaf ny fart åt revancheplanerna. Dessa framträdde i bjärtaste dager vid de stora festligheter, som bereddes den ryska eskader, som i Okt. besökte Toulon för att återgälda den franska eskaderns besök i Kronstadt 1891. I slutet af Nov. tvangs emellertid ministèren att afgå, och Casimir-Périer bildade d. 1 Dec. en ny. Denna uppträdde med ganska stor kraft till ordningens bevarande mot anarkistiska och arbetareoroligheter, men då kammaren afgaf ett misstroendevotum med anledning af regeringens förbud för arbetarna vid statsjernvägarna att få deltaga i en arbetarekongress i Paris, afgick den, och Dupuy återkom till makten, d. 29 Maj 1894. Bland hans kolleger framstod snart utrikesministern Hanotaux såsom den förnämste. Efter Carnot, som d. 24 Juni till allmän sorg mördades i Lyon af en anarkist, utsago kamrarna d. 27 s. m. med 423 röster af 845 Casimir-Périer till republikens president. Den 8 Sept. s. å. afled i England tronpretendenten grefven af Paris, och hans äldste son, hertig Filip af Orléans, blef i stället monarkisternas kandidat. — I slutet af året beslöt nationalförsamlingen krig mot Madagaskar, emedan hovaerna brutit fördraget af 1885 och mördat franska borgare. Hovaernas hufvudstad eröfrades 1895, hvarefter ön blef en lydstat och 1896 en fransk koloni. Då Casimir-Périer ej, såsom man hoppats, kraftigt uppträdde mot socialister och anarkister, blef han snart utsatt för häftiga anfall. En ny sensationsskandal utbröt dessutom i början af 1895, då det visades, att ett sydfranskt jernbanebolag förstått att skaffa sig oskäliga förmåner af staten. Detta föranledde Dupuys fall d. 14 Jan., och till allmän öfverraskning och harm afgick äfven presidenten d. 15 s. m. Dupuy måste nu fortfarande funktionera, till dess ny president valts, hvilket skedde d. 17 Jan., då nationalförsamlingen vid andra omröstningen utsåg Félix Faure, med 430 röster. Det af Ribot d. 24 Jan. bildade kabinettet (det 34:de sedan 1871) föll redan i Okt. af samma anledning som dess föregångare, sydbaneskandalen, hvilken Ribot icke ville låta underkasta en ny pröfning, sedan den redan en gång handlagts af domstolarna. Den radikale kammarpresidenten Bourgeois bildade d. 2 Nov. ett nytt kabinett, hvilket redan från början häftigt, bekämpades af den konservativa pressen och som i senaten hade en gifven motståndare. I Febr. 1896 uppstod äfven en våldsam konflikt mellan denna och kabinettet med anledning af godtyckligheter, som utöfvats af justitieministern. Härtill slöto sig snart andra tvistefrågor, och ehuru Bourgeois hade den radikala pressens och deputeradekammarens bistånd, var dock senatens hållning så fast, att han d. 23 April afgick jämte hela kabinettet. Den konservative och protektionistiske Méline bildade d. 29 April ett nytt. Den efterträdda vänskapen med Ryssland fick ett i hela F. med entusiasm helsadt uttryck, då tsar Nikolaj II och hans gemål i sammanhang med sin rundresa till de europeiska hofven i Okt. 1896 voro F:s gäster i Cherbourg, Paris och Châlons. Besöket uppfattades såsom en högtidlig bekräftelse på en fransk-rysk allians. J. Fr. N.
Frankrikes bank (Banque de France). Se Bank. Suppl., sp. 574.
Frans, hertig af Alençon, sedan 1576 hertig af Anjou, femte son af konung Henrik II och Katarina af Medici, f. 1554, deltog 1574–76 på hugenotternas sida i striden mot sin broder konung Henrik III och fick genom en fred sistn. år (»paix de monsieur») såsom apanage hertigdömena Aijou och Berry. Sedermera kämpade han mot hugenotterna och 1581–83, på nederländarnas sida, mot spaniorerna i Belgien och lät kröna sig till hertig af Brabant och Flandern. F. var närmaste arfving till franska kronan efter sin barnlöse broder, och hans död, d. 10 Juni 1584, gaf signalen till en våldsam tronstrid mellan Henrik af Navarra och slägten Guise.
*Frans, konungar af Bägge Sicilierna. — 2. F. II afled i Arco (Tyrolen) d. 27 Dec. 1894.
*Fransecky, E. F. v., tog 1882 afsked från guvernörsposten och dog 1890.
Frans Josef, kejsare af Österrike m. m. Se. Frans, sp. 239–240.
Franska Guinea (Guinée française), genom dekret af d. 17 Dec. 1891 bestämdt namn för
Källa: Project Runeberg ·
