Sida 513
Güstrow ...
*7. Gyllenborg, S. F. Sjelfbiografiska anteckningar af G.: Mitt lefverne 1731–1775 utgåfvos 1885 med anmärkningar af G. Frunck.
*Gyl1ene hornet. Se äfven Tonfiskslägtet.
*Gyl1ene snittet. Se vidare Zeising.
*2. Gyllengranat, K. A. B., dog d. 22 Maj 1864.
*3. Gyllenhjelm, K. K. (r. 11–12), deltog ej i Stångebro slag.
Gyllenius, Petrus Magni, prest, född i Ölmehärad, Värmland, d. 14 April 1622, blef student i Åbo 1648 och filos. magister derstädes 1656, skollärare i Mariestad 1657 och i Karlstad 1660 samt kyrkoherde i Bolstad 1667. Död der d. 11 Jan. 1675. Han förde dagboksanteckningar (i original befintliga i Karlstads allm. läroverks bibliotek), som äro af mycket intresse »hufvudsakligen genom den inblick de lemna i lifvet och sederna hos de ofrälse klasserna under medlet af 17:de århundradet» och som utgifvits af Finska statsarkivet genom E. Hansen under titeln Diarium, Gylleniamim eller Petrus Magni Gyllenii dagbok 1622–1667 (1882).
Gyllenmärs, Bröms Olofsson, till Lagmanshaga i Vestergötland, en antagligen i slutet af 1500-talet född adelsman, känd såsom samlare och afskrifvare af visor. Hans sannolikt allt igenom egenhändiga handskrift, hvilken förvaras i Upsala universitets bibliotek (sign. V. 3) och anses vara nedskrifven under ären 1615–25, är af A. Noreen och H. Schück utgifven med titel »Broms Gyllenmärs' visbok» såsom n:r 2 af »1500- och 1600-talets visböcker», dels i »Skrifter, utg. af Sv. Literatursällskapet», dels i »Nyare bidr. t. känned. om de sv. landsmålen» (Bih. 2: 2; 1887). För öfrigt känner man om honom nästan endast, att han uteblef från eller bevistade några riksdagar intill 1650-talet. Han dog barnlös och slöt ätten. Dödsåret är okändt. A. An.
*1. Gyllenstierna, Kristina, var halfsyster till konung Gustaf I:s moder (ej hans kusin).
Gyllensvan, F. Af de 9 riksråd, som sutto till doms öfver G., frikände 4 honom, dömde 1 honom till skadeersättning, 2 derjämte till 8 månaders suspension och fastställde 2 (U. Scheffer och Bielke) afsättningsdomen.
Gyllich, Svend Ludvig Valdemar, dansk dekorationsmålare, f. i Kristianshavn (Köpenhamn) d. 15 Dec. 1837, död d. 31 Okt. 1895, studerade vid konstakademien och utbildade sig sedan för sitt fack. 1870–95 var han anställd vid k. teatern såsom dekorationsmålare och gjorde sig känd genom en mängd förträffliga dekorationer till skådespel, operor och balletter. Ph. W.
*Gymnasium. Viborgs gymnasium upprättades 1641, Åbo 1630 och Visby 1821.
*Gymnastiska centralinstitutet var till en början inrymdt i en af Ling hyrd lokal, men enl. k. br. d. 13 Dec. 1815 upplätos för detsamma och dess föreståndare rum i den s. k. Styckgjutaregården (nu med n:r 19 Hamngatan). 1895–96 vidtogos der omfattande omoch tillbyggnader. — Lärarepersonalen utgöres af 1 öfverlärare och 1 lärare i hvartdera af ämnena friskgymnastik (pedagogisk gymnastik), militärgymnastik (fäktning) och sjukgymnastik, 2 lärarinnor i frisk- och sjukgymnastik samt ett antal extra lärare och lärarinnor. En af öfverlärarna förordnas af K. M:t till föreståndare på fem år. För att antagas till elev fordras: för civil man mogenhetspröfning, för qvinna kunskaper motsvarande fordringarna för inträde vid Högre lärarinneseminarium, för alla en frisk och stark kropp samt goda anlag för gymnastisk verksamhet. Elevernas antal är f. n. omkr. 90. Från armén och flottan kommenderas årligen ett 40-tal officerare att genomgå kurs vid institutet. Undervisningsåret omfattar tiden d. 15 Sept.–d. 25 Maj. För manliga elever finnes en ett-årig instruktörskurs, en (med inberäkning af instruktörskursen) två-årig gymnastiklärarekurs och en ett-årig sjukgymnastkurs (som förutsätter genomgången gymnastiklärarekurs), för qvinliga endast en kurs (två-årig). Med sjukgymnastik behandlas årligen 600–700 patienter. Institutets nu gällande stadga är af d. 13 Juli 1887. L. M. T.
Gymnocephalus calvus. Se Kapucinfogeln.
*Gymnocerata. Hithörande slägten lefva på land eller på vattnets yta.
Gymnodontes, zool. Se Fastkäkar.
Gymnokarpa lafvar (af Grek. gymnos, naken, och karpos, frukt), bot. Se Ascolichenes. Suppl. och Lichenes.
Gymnomycetes. Se Ascomycetes. Suppl.
Gymnopaedes, zool. Se Kal-ungar.
Gymnophiona, zool. Se Maskbatrachierna.
Gymnorhina, zool. Se Fladdermöss.
*Gymnospermeae. Sp. 351, r. 19 och 18 nedifr. står ehuru de dock utgjordes af bör vara ehuru de dock voro.
Gymnospermia (af Grek. gymnos, naken, och sperma, frö), bot., första ordningen af klassen Didynamia i Linnés sexualsystem, karakteriseras genom fyrdelad klyffrukt.
Gymseyjar klaustr. Se Gimsö kloster.
Gyp [ṡjipp], signatur för den vittra franska grefvinnan Sibylle Gabrielle Marie Antoinette de Martel de Janville, f. de Mirabeau och härstammande från den berömde talarens broder. Hon föddes omkr. 1850 och blef 1869 gift med grefve de Martel de Janville. Sedan början af 1880-talet har hon uppträdt dels med skisser, dels med romaner och beredt sig ett särskildt slags ryktbarhet genom tonens förnäma hänsynslöshet och sjelfsvåld i förening med skarp iakttagelseförmåga, humoristisk uppfattning och konsten att i lättfärdiga berättelser innesluta några korn moral. Hennes brokiga stil lånar beståndsdelar från parlamentet och konstnärsatelieren såväl som från gatan och barnkammaren, och hon har till egen och andras förnöjelse fixerat åtskilliga typer ur det förkonstlade Paris-lifvet. G:s penna har fått spelrum i sjelfva »Revue des deux mondes».
Gyrinus, zool. Se Hvirfveldykare.
Gyrometer (af Grek. gyros, ring, och metron, mått), instrument för mätning af roterande kroppars rotationshastighet.
Gyrvhild Fadersdatter. Se Görvel Fadersdotter. Suppl.
Gythion (Gytheion), i forntiden hamnstad på Peloponnesus, i Lakonien, vid Lakoniska viken (nu Marathonisi-viken), var en fenicisk anläggning, efter den doriska eröfringen landets hufvudhamn och flottstation. 455 f. Kr. förstördes den af athenarna, och 195 f. Kr. intogs den af romarna,
Källa: Project Runeberg ·
