Sida 55
Caveau ...
Cazes [kāṡ], Pierre Jacques, fransk målare, f. i Paris 1676, d. derstädes 1754, fick sin första undervisning på sådant sätt, att hans fader satte in honom hos conciergen i målareakademien, Feron, som lät honom kopiera professorernas teckningar. Sedan blef han elev hos René Antoine Houasse d. ä. och fick undervisning äfven hos Bon Boulogne, utom det att han i sex år studerade i akademien. Han vann högsta priset 1699 för Jakobs dröm. År 1703 blef han medlem af akademien, hvarpå han efter hvartannat blef professor, rektor o. s. v. ända till kansler, 1746. Han var verksam i Paris och målade mest altartaflor. I Louvre ses af honom Petrus uppväckande en död, skiss till den för kyrkan Saint-Germain-des-Prés utförda taflan. I Sveriges Nationalmuseum finnes af honom Acis och Galathea, omgifna af små kärleksgudar och nedanför Polyfem blåsande flöjt. C. hade flere lärjungar, af hvilka en i Louvregalleriets katalog kallas »Hungberk, Suédois». C. R. N.
Cazin [kaṡä'ng], Jean Charles, fransk målare, f. i Samer (depart. Pas-de-Calais) 1841, studerade först teckning under Lecoq de Boisbaudran, men reste sedan till England, der han öfvade sig i måleri efter förebilder af mästarna i den prerafaelitiska skolan. Det var också från London han första gången, 1876, skickade ett arbete till Salonen, Skeppsvarfvet, en del af ett förslag till dekoration. Sedan följde Flykten till Egypten (1877), Tobias' resa (1878), en variant af Flykten till Egypten (1879) och Konsten, del af en takmålning, ännu en Tobias (1880, i Lilles museum), Hagar och Ismael, ett af hans mest berömda verk (1880; nu i Musée du Luxembourg), Judit utanför Betulias murar (1883), Slutad dag (1888). Efter 1890 har han utställt åtskilligt hos »dissidenterna» på Champ-de-Mars, såsom Resenärer, Sommar, Skörd, Afton samt äfven ett skulpturverk, Sjömanshustru. Han har dessutom tagit en framstående del i flere utställningar, särskildt den, som 1882 hölls af »L'union des Arts décoratifs». Hans konst utmärker sig för drömmande obestämdhet och en dämpad elegisk ton. Han håller sig gerna till aftonstämningen, då milda skuggor breda sig öfver jorden. Och likasom han har sin egen tid, så har han äfven sin egen natur med dämpadt grönt och mulen himmel, men allt sammanhållet af en mjuk grå ton. Emedan han vanligen i ett sådant landskap insätter bibliska figurer, har han blifvit kallad skapare af det religiösa stämningslandskapet, som sedan funnit utbredning i både fransk och tysk konst. — Hans hustru, Marie C., född Guillet, fransk målarinna, f. i Paimboeuf (depart. Loire-inférieure), är lärjunge af m:me Peyrol Bonheur och sin man. Hon framträdde jämte honom 1876 med Träsk i Picardie och har sedan i samma stil utställt Fiskläge (1877), Morgon vid hafskusten (1878), Åsnor i frihet (1880) samt en Diana (1889). Dessutom har hon arbetat i skulptur och utställt sådana verk som Sorg (1882, mask), David (byst, 1883), Fortuna (byst, s. å.), Saknad (staty, 1885), Unga flickor (grupp, 1886) samt en relief, Hjelp åt de sjuka (1890, till utställningen å Champ-de-Mars). I karakter liknar hon sin man: drömmande och melankolisk, men med qvinnans ännu finare känslighet. C. R. N.
Cazot [-ṡå], Theodore Joseph Jules, fransk politiker, född i Alais (depart. Gard) 1821, verkade såsom advokat i Paris och Nîmes och uppträdde såsom ifrig motståndare till Andra kejsaredömet, efter hvars fall (1870) Gambetta utnämnde honom till generalsekreterare i inrikesministeriet. Han blef 1871 medlem af nationalförsamlingen och 1875 senator på lifstid samt var Dec. 1879–Jan. 1882 justitieminister. Hans åsyftade »rensning» af domarekåren från klerikala och monarkiska element blef ej genomförd. 1883 utnämnd till president i högsta domstolen, nödgades han 1884 taga afsked såsom invecklad i svindelaffärer.
*Cazotte, J. Den C. tillskrifna förutsägelsen om franska revolutionen (La prophétie de C.) är författad af Laharpe.
CC, ett akademiskt ordenssällskap i Lund, stiftadt d. 20 Sept. 1868 af C. W. Lindell, F. A. Sundberg, H. W. Tullberg, C. M. Zander och P. A. Hammarström. Sällskapet har sina sammankomster å Akademiska föreningens lokal. Sedan dess början hafva omkr. 400 personer intagits i detsamma. Med anledning af 25-årsfesten år 1893 utgafs C C 1868–1893. Minnesskrift. (1894).
Cea, det latinska namnet på ön Keos (se d. o.).
*Ceará. 1. Stat (ej längre provins) i Brasilien, har omkr. 965,000 innev. Från den låga kusten höjer sig landet i afsatser till den 900 m. höga Serra Arari och Serra Grande vid vestra gränsen och består i det inre af högslätter, genom hvilka gå lägre, merendels skogbevuxna bergåsar. Man särskiljer för den skull tre regioner: kuststräckan, ett bördigt, skogbevuxet bergland samt den torra högslätten (sertão), som endast under regntiden eger gräsvegetation. Den enda större floden är den 600 km. långa Jaguaribe, som är segelbar 25 km. från sin mynning och vid Aracaty har en god hamn. Klimatet är mycket hett, och landet lider ofta af torka. Jernvägar förena hufvudstaden med Baturite (110 km.) och Camocrin med Sobral (129 km.). — 2. Nova Bragança de C., hufvudstad i staten C., ligger i en steril trakt och har omkr. 25,000 innev. Hamnen är endast en genom ref skyddad redd, som igengrundas, men utförseln af bomull, kaffe, socker och hudar är rätt betydande.
Ceba, romarnas namn på Ceva (se d. o.).
Cebidae, zool., Se Rullsvansaporna.
Cebracynthus. Se Zebråcynthus.
Cecchi [tjä'cki], Antonio, italiensk resande och militär, f. 1849, deltog 1876 i Antinoris expedition till Sjoa och bröt derifrån med sin landsman Chiarini upp för att öfver Kaffa framtränga till Victoria Njansa. Men redan i Gheralandet, något s. om Sjoa och skattskyldigt till detta, tillfångatogos de på drottningens befallning. Chiarini dukade snart under af ansträngningar och lidanden, men C. befriades efter några månader genom Bianchis bemedling. På uppdrag af regeringen följde han 1885 den första italienska expeditionen till Massaua, undersökte derefter Suahili-Benadir-kusten samt afslöt ett handelsfördrag med sultanen i Sansibar, hvarefter han återvände till Italien. Han utnämndes sedan till italiensk generalkonsul i Aden. Sina erfarenheter i Afrika har han
Källa: Project Runeberg ·
