Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla

Originalsida 599
Originalsida 599
Originalsida 598
Originalsida 599
598–599

Sida 599

Ikonodul ...

lista att uppräkna namnen på de vetenskapsmän i Amerika och Europa, som bidragit till detta studium. — Rörande den amerikanska rasens härkomst har man ännu icke kommit till någon enighet. I st. f. den förr antagna möjligheten af en invandring från n. v. öfver Beringssund har Brinton uttalat sig för en invandring öster ifrån öfver en landbrygga, som under istiden förefanns mellan Europa och Grönland öfver England–Island. — Antalet språk, som talas af de amerikanska infödingarna, har uppskattats mycket olika af vetenskapsmän och resande, beroende af bristen på fast nomenklatur eller deraf att man stundom uppfattar en för olika stammar gemensam jargon som ett särskildt språk. Brinton beräknar antalet kända språkfamiljer i Nya verlden till 150–160, och denna siffra synes vara tämligen nära sanningen, ty Powell antager ensamt för den del af kontinenten, som ligger n. om Mejico, 59 språkfamiljer. Ett märkligt faktum framgår af studiet af Powells språkkarta, nämligen att de flesta språkfamiljerna äro grupperade i den vestra bergiga delen af Nord-Amerika, så att af de 59 språkfamiljerna 40 ligga inom det jämförelsevis lilla området mellan Stilla hafvet och Klippbergen, medan hela det öfriga Nord-Amerika är deladt mellan endast 19. Samma iakttagelse har man gjort i Syd-Amerika; språken på den atlantiska sidan kan man reducera till ett tiotal grupper, medan man i Anderna och på Stillahafssidan finner en stor mängd språkfamiljer utan något samband sinsemellan. Brinton har i sitt arbete »The american race» (1891) indelat de amerikanska folken i 5 stora språkgrupper, men har uraktlåtit att angifva på hvilka gemensamma karakterer han grundat denna klassifikation, som i sjelfva verket är endast geografisk. Dessa grupper äro: den nord-atlantiska, den nordpacifika, den centrala med Mejicos naturfolk och Central-Amerikas stammar, den sydpacifika, med Columbias stammar och det perúanska kulturfolket samt den syd-atlantiska, som omfattar Syd-Amerikas öfriga folk. — Många af de i hufvudartikeln nämnda stammarna äro utdöda, andra, företrädesvis i Syd-Amerika, har man på årtionden, ja århundraden ej hört omtalas, och af andra återstår endast ett eller annat tiotal representanter. Enligt nyare beräkningar anses den oblandade indianbefolkningen kunna anslås till omkr. 7 mill.; af dessa bo i Dominion of Canada (1891) 121,688, i Alaska (1890) 23,274 och i Nord-Amerikas Förenta stater omkr. 250,000.

*Indianterritoriet omfattar nu, sedan territoriet Oklahoma (se d. o. Suppl.) afsöndrats, endast öst i a hälften af det förra, med en beräknad areal af 81,320 qvkm., och hade 1890 180,182 innev., af hvilka 51,279 indianer, 110,254 hvita samt 18,649 negrer och andra, samt uppgafs 1892 hafva 192,602 innev., af hvilka 70,391 indianer, 107,987 hvita och 14,224 färgade. Af indianerna hörde 69,056 till de fem civiliserade stammarna, de öfriga 1,335 likaledes civiliserade indianerna tillhörde stammarna guaparo, seneka, wyandotte, peoria, ottawa, modok, miami och shawnee. Dessa odla säd och hafva husdjur, men äro det oaktadt till en del nomader. De hvita och färgade hafva mot all rätt slagit sig ned inom området, hvilket 1837 tillerkändes indianerna såsom deras uteslutande hem, och unionsregeringen förpligtade sig att icke störa dem i besittningen deraf och att hindra hvita nybyggare att slå sig ned der. Dessa rättigheter bekräftades 1866; likväl hafva landhungriga hvita i massa slagit sig ned der, och 1889 köpte regeringen af creek-stammen ett stort område, Oklahoma, som uppläts för hvita nybyggare. Mot fördragen och utan att gifva indianerna ersättning för i anspråk tagen jord hafva flere jernvägsbolag dragit jernvägslinier genom området, såsom Atchison–Topeka–S:ta Fé.

*Indien. — 2. Britisk-indiska kejsaredömet omfattar hela Vestra indiska halfön, med undantag af 509 qvkm. franska och 3,658 qvkm, portugisiska besittningar, vestra delen af Östra indiska halfön, en del af Östra Afganistan, Belutsjistan och sydöstra Kafiristan samt sträcker sig från 61° till 103° ö. lgd fr. Greenw. Arealen uppskattas till 4,930,990 qvkm. och med inbegrepp af de till I. räknade Aden, de arabiska protektoraten, Somal-kusten och Sokotra till 5,147,340 qvkm. Enligt den 1891 anställda census var antalet innevånare i britiska I. jämte dithörande besittningar 291,444,952, af hvilka 221,184,952 i de omedelbara och 70,260,000 i de medelbara besittningarna. För lättare orientering må tjena följande öfversigt:

I. Omedelbara besittningar. 1. Af generalguvernören direkt förvaltade: qvkm. innev. Adschmir-Menvara 7,021 542,358 Berar 45,888 2,897,490 Coorg 4,100 173,055 Andamanerna och Nikobarerna 8,269 27,609 Kettadistriktet ? 27,270

2. Under guvernörer: Madras med Lakkadiverna 365,665 35,630,440 Bombay med Sind och Aden 324,110 18,901,123

3. Under vice-guvernörer: Bengalen 392,480 71,346,987 Nordvestproviserna med Audh 278,421 46,905,085 Pendjab 283,616 20,866,847

4. Under »chief-commissioners» Assam 126,915 5,476,833 Birma 443,985 7,605,560 Centralprovinserna 224,028 10,784,294 ――――――――――――――― Omedelbara besittningar 2,507,498 221,184,952

II. Medelbara besittningar. 1. Stater under Indiens regering: qvkm. innev. Haidarabad 214,179 11,537,040 Maissur 72,351 4,943,604

Källa: Project Runeberg · ·