Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla

Originalsida 869
Originalsida 869
Originalsida 868
Originalsida 869
868–869

Sida 869

Norge ...

af ytterligare 2 pansarfartyg samt flere kanon- och torpedbåtar. Den fasta personalen utgöres af 837, den värnpligtiga af 7,804, den värfvade af 212 man. Af denna styrka äro 72 fast anställde officerare (1 konteramiral, 4 kommendörer, 14 kommendörkaptener, 28 kaptener, 21 premier-löjtnanter, 4 officerare à la suite), och 19 sekondlöjtnanter under utbildning, 58 värnpligtige officerare (10 kaptener, 24 premieroch 24 sekond-löjtnanter), 3,411 värnpligtige sjöfarande, 1,019 värnpligtige maskinister och eldare och 3,241 man distriktsjötrupper. Enligt lag af d. 27 Juli 1895, som trädde i kraft d. 1 Juli 1896, är åldersgränsen bestämd för premierlöjtnanter till 45 år, kaptener 60 år, stabsofficerare 65 år och amiraler 68 år. (Om norska flottans nydaning se »Tidskr. i sjöväsendet», 59:de arg., 1896.)

Undervisningsväsendet. Om Kristiania universitet se d. o. Suppl. Af statsskolor för högre allmänbildning funnos 1896 15, med 226 lärare och 17 lärarinnor samt 2,941 lärjungar, kommunala »middelskoler» 40, med 227 lärare, 112 lärarinnor och 5,196 lärjungar, privata skolor 12, med 167 lärare, 54 lärarinnor och 3,031 lärjungar, kommunala och privata flickskolor 15, med 78 lärare, 196 lärarinnor och 3,274 lärjungar. Kommunala och privata skolor utan examensrätt voro 75, med 106 lärare, 245 lärarinnor och 3,629 lärjungar. Folkskolorna på landet voro 5,983, med 3,775 lärare, 1,003 lärarinnor och 248,906 barn. I städerna besöktes folkskolorna, hvilka hade 599 lärare och 1,018 lärarinnor, af 62,440 barn. Utom stiftsseminarierna funnos 6 privata lärareseminarier med examensrätt. Om folkhögskolorna (amtskolor och enskilda) se Folkhögskolor. Suppl. I N. finnas f. n. 5 döfstumskolor, 3 institut och 1 arbetsskola för blinda samt 3 skolor för andesvaga barn. Utom de tekniska skolorna i Kristiania (2) Bergen och Trondhjem finnas tekniska aftonskolor i 10 städer (2 i Kristiania) och en mekanisk fackskola (1887) i Porsgrund; 5 qvinliga industri- och handaslöjdskolor med statsbidrag finnas. Dessutom gifvas kurser, med statsunderstöd, vid 6 lokala husflitforeningar, kurser, med understöd från »Oplysningsvæsenets fond», i qvinlig handaslöjd för folkskolelärarinnor vid 3 industriskolor samt kurser för utbildande af slöjdlärare. Som ett verksamt stöd för dem arbeta »Förening til fremme af kvindelig haandverksdrift» (1861) och »Den norske husflids-forening» (1891).

Norsk konst. För de bildande konsternas främjande har mycket gjorts under de senare decennierna. Konstindustrimuseum i Kristiania grundades 1876, skulpturmuseum 1882 (kopparstickssamlingen är något äldre), konstindustrimuseum i Bergen 1886, i Trondhjem 1893 och folkmuseum i Kristiania 1894. »Kunstvennernes samfund» (sedermera upplöst) bildades 1878 och i slutet af 1880-talet en »Förening til nationaigalleriets forögelse». Sedan 1884 hafva årligen hållits konstutställningar på offentlig bekostnad, och i statsbudgeten är uppfördt ett ej obetydligt belopp till understöd åt konstnärer. Sedan 1883 finnes i Kristiania ett af staten understödt musikkonservatorium, med 25 lärare och 300 elever.

Literatur. På skönliteraturens fält herskar samma jäsning i såväl religiöst, politiskt, socialt och språkligt hänseende som visat sig i hela det norska samhället under de senare tiotalen. Böljeslagen från utlandets andliga lif bryta sig mot den konservativa norska bondekulturen, sådan den bildat sig i det vidsträckta landets afskilda läge. Den stränga och dunkla pietismen under 1860-talet är alltjämt en makt hos den stora massan af folket, ehuru den endast i ringa mån tager till ordet mot den sig alltmer utbredande skepticismen. Det norska språket har, påverkadt af »landsmålet» och dialekterna, på en häpnadsväckande kort tid undergått en märkbar förändring. Den krassa realismen under 1880-talet (H. Jægers »Fra Kristiania-Bohemen», Krohgs »Albertina», A. Garborgs »Mannfolk») har trängts tillbaka, men haft sin betydelse för den verklighetstrogna folklifsskildringen, hvilken blifvit allt flere författares specialitet, och för den s. k. »psykologiska diktningen», som, ofta framträdande i en bisarr, stundom frånstötande form, har flere begåfvade representanter. O. A. Ö.

Historia (1887–98). Den splittring, som under Johan Sverdrups ministèr efter hand inträdt inom den norska venstern, yppade sig 1887 äfven inom regeringen och förorsakade vid stortingets sammanträde 1888 flere statsråds utträde, hvilka ej gillade regeringens af Jakob Sverdrup föranledda kyrkopolitik. Venstern delade sig derpå i två fraktioner: den »nationella» l. »kyrkliga» venstern (regeringsparti) och den »rena» venstern (under rektor Steens ledning). Vid valen 1888 var förtroendet till Johan Sverdrup rubbadt; venstergrupperna, som endast i vissa frågor höllo ihop, räknade väl tillsammans 63 röster, men regeringspartiet hade nedgått till 26. Stortingets relativt starkaste parti var högern (med 51 röster) under Emil Stang, och sedan denne d. 26 Juni 1889 framställt förslag om ett misstroendevotum, begärde före dettas behandling ministèren d. 2 Juli sitt afsked, hvarpå d. 12 s. m. en högerministèr bildades (under E. Stang och Gram).

Det bestämmande elementet i den norska politiken under de senare åren har hufvudsakligen varit unionsfrågor. 1885 antog den svenska riksdagen ett förslag till ändring af § 11 Sv. R. F., enligt hvilket innehafvaren af det 1876 nyinrättade statsministerämbetet skulle hafva säte i den ministeriella konseljen, hvilken, som bekant, dessutom bestod af utrikesministern, ett svenskt statsråd och, sedan 1835, den norske statsministern i Stockholm. Innan ändringen sanktionerades, erbjöds åt norrmännen att genom k. resolution ytterligare ett norskt statsråd skulle vinna tillträde till nämnda konselj, men detta anbud strandade på den norska regeringens fordran, att resolutionen härom skulle afgifvas icke i sammansatt, utan i enbart norskt statsråd. Det ålades då regeringarna att utarbeta förslag till sådan ändring i riksakten — och den norska grundlagen — att den ministeriella konseljen skulle bestå af utrikesministern och »två andra» svenska statsråd samt tre norska, men då 1886 dessa förslag skulle framläggas, befanns det norska vara så formuleradt, att utrikesministerns svenska nationalitet deraf ej framgick. Det kunde derför ej å svensk sida upptagas, så mycket

Källa: Project Runeberg · ·