Sida 133
129
10.
"Jag tillhör en god familj, om hvilken jag ej säger er något vidare, än att den ansåg sig böra mäta sig med de bästa i utgifter. Jag fick en god skolundervisning, saknade aldrig penningar, var pappas och mammas egen gosse, gjorde ej en mask förnär, drack mig ej full utom i ungkarlssällskap, och antog med nedlåtenhet en plats som bruksbokhållare. Der uppöfvade jag mig till skicklighet i bokföring, stor virtuositet i spel och ett obestridt mästerskap i att brygga punsch. Dessa mina talanger jemte familjerelationer förskaffade mig stadskassörstjensten i min födelsestad. Sysslan gaf mig rätt stora inkomster, men ännu större utgifter, ty både jag sjelf och de mina ansågo, att jag borde representera dem och stadskassan på ett honnett sätt, hvilket jag också gjorde, slutligen äfven på denna senares bekostnad, emedan mina egna medel ej räckte till.
"En afton visade jag mig i ett större sällskap, samtalen tystnade då jag närmade mig någon grupp herrar, damernas hufvuden vredos, så att jag lycklig-gjordes med anblicken af några profiler, men ännu flera nackflätor och mösskullar. Jag började finna både dem och Sverige otrefliga, och lik Gustaf Wasa begaf jag mig på väg till Norge, men då inga patrioter upphunno och återförde mig till fäderneslandet, nödgades jag fabricera mig några nödvändiga handlingar, för att kunna lefva i vårt broderland, och på grund af dessas utmärkta beskaffenhet, erhöll jag anställning hos en tjensteman. Det var mig omöjligt att länge hålla ut i det nyktra huset och trakten, der man afsvurit all jordisk njutning för utsigten af den himmelska, och då jag en gång på en "uppbyggelsestund", der jag åtagit mig att leda sången, af gammal vana uppstämde en Bellmanssång, fann jag sedan för godt att taga afsked från denna del af Norge och anträda en längre fotresa.
)
