Sida 185
181
10.
Då vi voro för talrikt församlade, för att kunna hafva någon toddydrickning på julafton, tillgrepos historierna för att förkorta qvällen. I mitt nuvarande sinnestillstånd hade jag helst tillbringat aftonen på den ensliga gården, men jag egde lyckligtvis ännu besinning nog att ej sätta detta vansinniga begär i verkställighet, utan intog, som vanligt, min sekreterareplats, ehuru något program ej fans för qvällen; men samme litograf, som ritat vår transparent och som blifvit min efterträdare på arbetsföreståndarens kontor, lofvade förtälja något om sina föregående öden.
"Ni få inte vänta er några närmare beskrifningar öfver mina resor och äfventyr," började han, och aldrig hade hans främmande uttal eller hans nästan dverglika kropp med dét plumpa hufvudet och de grofva anlets-dragen förefallit mig vederstyggligare än nu, der han satt bredvid transparenten; han föreföll mig som en ond ande, förevisande en tafla öfver alla de själar han lyckats draga ned i afgrunden. "Skulle jag omtala allt, blefve ni för utlärda kanaljer allesamman —" Bifallssorlet afbröts af Humlan med ett kort: "Du är nu ej bland den råa fånghopen!"
"Nåväl, så får jag spara på reflexionerna och hålla mig till idel fakta. Det första är, att jag med mina föräldrar flyttade från Stockholm till Petersburg, då jag var åtta år gammal, och vid samma tid stod jag föräldralös i den ståtliga moskovitstaden, men huru många millioner undersåter alla ryssars sjelfherrskare än har, låter han hålla temligen god reda på dem, och jag insattes i en större allmän uppfostringsanstalt, hvarifrån jag vid sexton års ålder utgick och anstäldes vid en stor litografisk inrättning. Men "vid tjugo års ålder blef stugan mig trång", deklamerade det ryska vidundret med en afskyvärd dialekt, "och jag ville ut och ruska på mig. Under sju år arbetade jag i dubbelt så många städer, deribland i Paris, Wien, Berlin,
