Sida 91
.87
Yid detta tillägg strålade Kulas svarta ögon af så mycken pojkaktig skälmaktighet, att det ej var svårt att se det en tanke på ett eller annat spratt arbetade i krushufvudets hjerna.
Jag undvek dock att taga del af hans planer, ty utom den fruktan jag kände för att bli invecklad i uågon intrig, hade vistandet ]jå sjukhuset, vinterns inträdande och de långa sysslolösa qvällarne verkat en stor förändring i mitt sinnestillstånd; jag kände nu ingen lust för intriger, och ej heller kunde de tjena mig till något; maten var jag belåten med, bränvin afskydde jag, och till skrifvarnes mera förfinade qvälls-njutningar kunde jag på min nuvarande plats ej få tillträde, dertill fordrades mera gemensamhet i intressen, üeuorn Kula erhöll jag underrättelser om den spänning, som numera herrskade på det spinneri jag tillhört, men hvad rörde det mig, om Räfvens lif var i fara? Icke en6 kännedomen om den "lille kamrerens" dåliga affärer och små fina bjudningar på det ena förrådet intresserade mig; "körde han i bråk," finge väl redogöraren hjelpa honom, då han hade haft den oklokheten attr lita för mycket på honom; det der angick ej mig, som var öfvergifven af alla.
10.
Wallén skref stundom till mig, men jag nästan afskydde dessa bref, som jag ej erhöll förrän de voro öppuade och genomlästa och deri ej sällan många meningar voro utstrukna; censuren var sträng och det var högst nödvändigt, men den beröfvade mig all den glädje jag, den förutan, kunnat haft af brefven från min gamle lärare.
Ifall min mor under denna tid skrifvit till mig, hade jag helt säkert begagnat mig af de utvägar, som i fängelset förefunnos för underhållandet af en hemlig korrespondens, skulle jag också rent af stulit medlen för att bestrida utgifterna för en sådan. En annan,
