Sida 85
81
9.
Under min strafftid begicks af fångar flera gånger våld å en eller annan bland bevakningen; i dessa fall, och äfven då någon af bevakningen svårare insjuknade, affordes patienten till stadens sjukhus, ty för de 27 personer, hvilka utgjorde fängelsets inre bevakning, fanns ej derstädes något sjukhus, och för den vård, som kom dem till del å stadens allmänna sjukvårdsinrättning, måste de sjelfva af sin månadslön bestrida kostnaderna. Om nu den verkligt tåliga bevakningspersonalen med undergifvenhet underkastade sig denna anordning och utan knot betalte kostnaderna för den vård den erhöll under sjukdomar, "sända af den Högstes hand", så må man dock väl ej förtänka bevakningen, om den aktade sig för att bli befordrad, till det dyra sjukhuset genom fångarnes händer; det är väl ej mer än billigt, alt hvar och en är rädd om det skinn, som han äfven i bokstaflig mening får så dyrt betala innan det blir heladt.
Fängelsets yttre bevakning — garnisonen — var något bättre lottad i detta afseende, ity att den egde ett slags sjukhus, ett litet ruskigt rum, hvilket dock under de sista åren, sedan direktören flera gånger för styrelsen påpekat detsammas dåliga tillstånd, slutligen utbyttes mot enkom för detta ändamål inredda sjukrum.
Ehuru jag hade det ganska bra som sjukvaktare, betraktade jag denna plats blott som ett steg framåt till fängelsets högsta värdighet, en kontorsplats, men tyvärr fanns föga utsigt för mig att erhålla en dylik, ty den skrifvare, som först hade "tjent ut", var "lille kamrern" på redogörarekontoret, och han hade ännu två och ett halft år qvar af sin strafftid. Att söka "peta undan" någon af herrar skrifvare kunde ej ens falla mig in, äfven om jag ännu nogare än jag gjorde hade känt till deras små hemligheter, ty den största enighet herrskade i deras slutna sällskap, dit icke ens Båttan kunde gnaga sig, och hvilka utvägar de än
