Sida 140
.136
Vi uttryckte med både ord och åtbörder vår häpnad öfver förlusten, ty vi visste ganska väl, att han ej ljög i denna sak; ty fastän Samuel hade varit dömd till lifstidsfängelse för tjufnad, så anförtroddes här, såväl af fängelsets tjenstemän som deras fruntimmer, ganska betydliga summor åt gubben, som, huru drucken han än var, dock aldrig glömde något af de många uppdrag han hade att uträtta, fast han högst sällan erhöll dessa skriftligen, åtminstone ej af damerna, hvilka fullkomligt litade på hans goda minne, äfven då han var rusig.
Gubben skrattade åt vår häpnad och fortsatte: "Aha, tänkte jag, är det så? Jag gick fram till jungfrun vid disken, vek undan hennes förkläde och stack handen i hennes kjortelficka. Förlåt, sa' jag, vi ska inte köra så långt, för jag har gifvit mitt ord till slag-taren och bagaren att betala på dagen, och jag får ej förstöra hennes nåds kredit, sa' jag, och drog upp plånboken. "Förlåt, Samuel!" sa' jungfrun höfligt. Aili förlåtet svarade jag och bockade mig. Här äro alla sedlarne, då är det ingenting vidare utan adjö."
"Och du lät inte häkta slynan ?" frågade en af oss, som stulit tusentals riksdaler.
"Hon har godt öl," sade gubben och plirade slugl på oss; "en vän är bättre än en ovän för den, som fördas ute i verlden. Se der har herrarne den enda nyhet jag vet i dag, och ursäkten att jag fick förhinder i går qväll!"
17.'
Vår nästa soirée egde ej rum förr än ett par veckor efter den nyss beskrifna, ty vid hvarje månads slut hade vi så mycket arbete med räke»skaperna, att vi under hela veckor arbetade tills öfver midnatt på våra skilda kontor.
Programet till nästföljande aftonunderhållning upptog: "En sjelfbiografi af "Rahm". "Den ädelmodige soldaten," skizz af Målaren. "En svärdsriddare," berät-
