Sida 66
.62
Vaktknekten gjorde ett slag kring arbetssalen, Räfven låtsade som om vi granskade anteckningslistor,, och då fångknekten, till det yttre likgiltig, närmade sig os6, gjorde Bäfven honom högt en fråga rörande någon anordning å spinneriet; den besvarades, och vaktknekten erhöll tyst den lugnande försäkran, att jag ej var någon vanlig afundsjuk "bråkare", men att jag var för god att vara hasplare, knekten nämnde Hättan, med tillägg: "jag bekostar'et." Försigtigheten bjöd mig att ej vidare befatta mig med Räfvens anteckningar, utan tog han till handsekreterare en gammal vän från femte kronoarbetskompaniet, och jag afvaktade vid hasplan mitt förutsedda avancement.
7.
Det var nu åter söndag och jag fick utbyta mina smutsiga, genom beröring med den oljade ullen härskna kläder mot ren skjorta samt benkläder; endast blusen måste jag behålla sådan den var, ty beklädnadsstaten upptager tre skjortor, två par benkläder, men endast en blus per man för sommarbeklädnaden, och dock ålägges fängelset att sörja för nödig tvätt och snygghet bland fångarne. — En skräddare, med samma välvilliga sinnelag som skomakaren, hade under veckans lopp erbjudit sig att gifva mina buldansbyxor "ett modernt Bnitt", om jag på söndagen ville lemna dem till "repa-tion", samt äfven låtit mig förstå, att tvättarne ej voro obenägna att åtaga sig min blus, om jag ersatte dem "efter taxan".
Förlusten af mina tre smörportioner och den stora andel skomakaren tog af de ft premievaror jag för veckans arbetsförtjenst j—; något förstärkt genom Räfvens välvilja — tillbytt mig, hade gjort mig försig-tigare, och skräddaren fick nöja sig med vissa af mina benvällings-portioner, dem jag utan saknad afstod åt honom, och dem han i sin ordning transporterade åt en vedsågare bland dem, som gingo på arbete ute i
