Sida 231
.227
Du, verldars kung, du är dock Fader vår,
Du bjuder mig att framåt, uppåt draga,
Om äfven vägen öfver klippor går.
Se, målet himlen är, ej endast grafven,
Der ställs blott korset — bästa vandringstafven."
Dessa frälsningens englar, dikt och sång, hvilkas vingar han ej sällan befläckade med sina lättfärdiga och orena tankar, öfvergåfvo honom ej i hans djupaste förnedring; men om de ensamt hafva kunnat uppehålla hans kämpande ande på de farliga "alpstigar", på hvilka han, äfven sedan han blef frigifven, måste vandra innan han kunde uppnå den "fristad", som endast dygd och samvetslugn erbjuda, är väl knappast troligt. Kanske sände den Fader, som hans poesi erkände, men hans prosa förnekade, honom säkrare ledstjernor att upplysa hans tvifvels mörka natt. — Studentens sista bref till en af oss låter oss hoppas det bästa.
25.
Det led emot tiden för den årliga mönstringen, hvilken alltid förrättades under sommaren, antingen af fångvårdsstyrelsens generaldirektör eller af någon ordinarie ledamot, som styrelsen dertill förordnade. Vid mönstringen skulle förrättaren tillse, att allt hvad till ordning och god hushållning hörde blef iakttaget samt att förnärmande af någons lagliga rätt ej skedde. Mön-stringsförrättaren biträddes af en mönstringskommissarie, vanligtvis någon tjensteman i styrelsens kammarkontor. Generaldirektören är fängelsernas förkroppsligade försyn, ty han är icke blott i första rummet Kongl. Maj:t ansvarig för uppfyllandet af fångvårdsstyrelsens åligganden, och måste i sådant afseende tillse, att fångvårdens embets- och tjenstemän med nit och drift fullgöra sina skyldigheter, utan han är tillika det enda "högre väsende", som en del af fångarne erkänna och till hvilket de höja sin klagan eller sina böner.
Redan de första dagarne i Maj började bevakning och fångar undra när mönstring skulle ske, och hvad som möjligen vid denna högtidliga och betydelsefulla förrättning komme att passera. En förändring
