Sida 39
35
bekännas inom fängelsets logementer och arbetssalar; här, om någonstädes, kan uttrycket att kasta perlor för svin, tillämpas i sin fulla betydelse. Jag har vid en dödsbädd gifvit ett heligt löfte att, ifall jag offentliggjorde mina iakttagelser under min fängelsetid, jag då ' skulle framlägga allt som kunde tjena till att belysa tillståndet inom fängelset, derföre måste jag under fortgången af mina skildringar äfven omnämna en del af det hån och de bespottelser, hvarmed de heligaste föremål der omtalades och behandlades.
4.
Gudstjensten var slut, presten och soldaterna lemnade fängelset; klockan tolf ljöd middagsklockan, och i samma ordning, som förut är beskrifven, tågade vi till köket efter vår matportion. Jag såg mig omkring efter fången med stöflarne, jag fann honom i en grupp, äfvenledes bestöflade fångar, hvilka, utom denna beklädnad, äfven utmärkte sig för sina bländb vita benkläder af en helt annan snitt än den öfriga fånghopens, de nedvikna, äfvenledes snöhvita skjortkragarne med sina grofva band, knutna i en prydlig ros; en och annan bland dem bar ej heller den afskyvärda buldansblusen, utan den, grå tröjan, som tillhör vinterbeklädnaden; men de af dem, som voro "blusmän", förstodo att ordna detta plagg i så prydliga veck under buldansgördeln, att man vid första ögonkastet såg, att man här hade framfor sig män och ynglingar ur de så kallade bättre samhälls-klasserna och som äfven här förstodo att göra sig gällande framför hopen. Jag såg, att de ej voro underkastade alldeles samma föreskrifter som vi andra; de hemtade ej sjelfva sin mat, deltogo ej i afton- och morgonbönerna; mitt sinne uppreste sig mot denna skenbara orättvisa, ty jag kände ju ej det system, som gjorde dylika undantag nödvändiga. — Mina förut fattade föreställningar om lifvet här tycktes mig ej på något sätt vilja instämma med hvad jag såg. —
