Från fronten i väster september-november 1914

602 På aftonen träffade jag fältmarskalken som hastigast. Han hade fått förhinder för morgondagen, emedan konungen avSachsen då skulle besöka Antwerpen. Jag tog då mitt parti, det säkra för det osäkra, och beslöt att följande dag resa till Bapaume. En bil skulle stå till mitt förfogande när jag så önskade. Jag begav mig sålunda på morgonen den 29 oktober till generalguvernementet och fick veta, att fältmarskalken givit von Siemens i uppdrag att föra mig till Bapaume. Tog farväl av mina vänner majorerna Nethe och von Weller, stuvade mitt gepäck i bilen och var klar till uppbrott. Jag kunde icke avstå från den anmärkningen, att jag aldrig haft en förnämligare chaufför än nu, då själve chefen för Siemens & Halske tog på sig sina bilglasögon och sina stora läderhandskar och med starka, vana händer grep tag i ratten. Jag slog mig ned vid hans sida och hade kartbladen lätt tillgängliga. En soldat satt inuti bilen, beväpnad med karbin och revolver. Vädret var gott, men luften grumlig som vanligt vid denna årstid. Klockan var 3,4 11 då vi vid bilhornets gälla låtar och visselpipans kvittrande varningsljud rullade genom Boulevard du Midi och genom Rue des Beiges ut på Chaussée de Mons, ett mellanting mellan väg och stenlagd gata och med kanal till vänster. Det står en virvel av nedfallna gula löv bakom bilen, som susar fram till Hal med en hastighet av 74 kilometer i timmen. Trånga slingrande gator föra till den lilla platsens torg, där marknad pågår och där grisar och grönsaker säljas vid bondkärror och stånd. Idel fredliga bilder, liv och rörelse, intet som påminner om kriget.