Sida 611
Till Bapaume
603 I Tubize ringa bykyrkans klockor som till begravning. Landet är sedan något kuperat. Bortom Braine le Comte saknar den förträffliga chaussén stenläggning. Höstvinden klagar i de gula trädkronorna, och löven falla som snöflingor över oss. Till Soignies går det på ett par minuter. Farten är uppe till 82 och 84 kilometer, men sjunker i svaga krökar till 60. Vid alla vägkorsningar, broar och byar stå tyska landstormsmän i blanka kaskar och mörkblåa uniformer, trygga och tvärsäkra som alltid. Vägsträckan till Mons är rak och förträfflig, men trafiken mycket obetydlig. Vid tolvtiden springer en ring, men den ersättes inom tretton minuter — det märktes att det var en stor ingenjör, som handskades med muttrar och verktyg. 1 trakten av Mons fara vi genom det stora koldistriktet. All onyttig sten, som tages upp ur gruvorna, måste undanskaffas på något sätt utan att fylla en areal, som kunde användas på bättre sätt. Med särskilda avstjälpningsinrättningar hopas därför gruset till verkliga egyptiska pyramider eller rättare koner, vilka resa sina besynnerliga toppar på ömse sidor om vägen. Hela rader av höga, rykande skorstenar synas till höger — man gläder sig åt alla tecken till arbete och vaknande liv. Stenkolsröken ligger som en mörk slöja över nejden. Det är ingen landsväg längre, det är en oavbruten gata ända till Boussu, som därför tyckes bilda ett enda helt med Mons. »Sehr starke Industriegegend,» ropar von Siemens i mitt öra; han hade kort före kriget varit här i anledning av någon affär. Strax bortom Quiévrain gå vi över franska grän-
Källa: Project Runeberg ·
