Sida 614
Till Bapaume
606 sen. Popplar resa sig, högtidliga som cypresser på ömse sidor om den nu åter stenlagda chaussén. Även här lägger man märke till frånvaron av män i kraftfull ålder. Man ser endast gubbar och pojkar; någon gång en krympling. Kvinnorna äro i stor majoritet — änkor och sörjande systrar, brudar, som på tre månader icke hört ett ord om sina män. Valenciennes, etappkommendantur, talrika biler och mycket trupper! Landet är åter mera flackt och öppet. Denain och Bouchain lämnas till höger om vår väg, vilken går över Douchy. Dimman ligger som ett tak över landet och i dess töcken skymta lundar och trädgårdar fram med grumliga konturer. Mycket av skörden står ute och väntar på händer, som skulle komma och bärga den. Men ingen kommer. Blott på ett litet fält voro några åldringar och barn ute och samlade in betor i korgar. Hästar finnas icke alls. De kärror, som äro i arbete, dragas av oxar. Sorgsna och undrande blickar kastas då och då efter oss av ensamma kvinnor. Vad de tänka kan man förstå, men deras hållning är alltid lugn och värdig. Icke utan rörelse ser man ibland en vitskäggig gubbe med stav i ena handen och ett vilsekommet barn i den andra. I Cambrai kör von Siemens fram till etappkommendanturen för att inhämta några upplysningar. Här äro massor av biler i farten eller vänta på torget. Nu först märker man att man åter nalkas fronten. Till Cambrai gå tågen och vid dess järnvägsstation sker omlastning till landsvägsetappkolonner eller rent av till delar av framförvarande truppers stora träng. Nya truppmassor urlastas för att marschera västerut.
Källa: Project Runeberg ·
