Sida 615
Till Bapaume
607 Så går det vidare genom ett landskap i vidsträckta, flacka vågor. Vägen är snörrät, stenlagd och inramad mellan höstgula eller skalade träd. Vi möta velocipedordonnanser och fara förbi en förplägnadskolonn med lövtäckta fordon. Då vi slutligen körde in i Bapaume, hade vi varit på väg i 3x/2 timmar, varav tre kvart gått åt till raster. Femton mil kan man knappast tillryggalägga på kortare tid i betraktande av den långsamma fart som är nödvändig i städer och byar. Vi åkte direkt till kapten Trutz, som hade med biler, bensin, inkvartering och dylikt att göra, och hos honom intogo vi till att börja med frukost, bestående av smörgås med rökt skinka, hårdkokta ägg och rödvin. Därpå tog min präktige vän von Siemens farväl och skyndade sina 15 mil tillbaka till Briissel. Hertig Adolf Fredrik var ute på färd, men skulle återkomma vid femtiden. Jag blev tillrådd att i avvaktan på honom göra mig hemmastadd i något hus, beläget i närheten av hans. En underofficer beordrades att följa mig till mären, och av denne fick jag en inkvarteringssedel, som berättigade mig till att disponera ett rum i ett hus mitt emot hertigens. Denne franske borgmästare satt i sin »bureau» överhopad med göromål och omgiven av hela staplar av papper. Men han var mycket artig och tillmötesgående och tröstade sig väl med den sanningen att nöden har ingen lag. Jag hade också att anmäla mig i kommendanturen och blev som vanligt mottagen med största vänlighet. Men så kom chefen, en gammal bajersk överste, som tagit avsked, men vid krigsutbrottet åter
Källa: Project Runeberg ·
