Från fronten i väster september-november 1914

611 tyska soldaterna endast högaktning för sina franska motståndare, och om general Joffre finnes i hela tyska armén blott en tanke: han är en stor och genialisk härförare.» Bland germanerna fanns icke skymten av nationalhat mot fransmännen, endast välvilja och sympati. Och när jag sade honom, hur ont det gjorde mig, att hela hans folk skulle behöva lida till följd av de misstag, som blivit begångna av ett fåtal ansvariga yrkespolitiker, så kunde han göra en axelryckning och förflytta sina ögonbryn högt upp i pannan och svara: »men tänk och tala ändå alltid väl om Frankrike». Vi diskuterade nu och vi diskuterade sedan ofta, då jag kom och gick genom hans tambur. Och när jag hade tid på mig före den tyska officersmiddagen, kunde jag knacka på den franska förmaksdörren — jag var ju neutral i all sin dar — och möttes av ett vänligt »entrez». Då satt monsieur Cossart i sin gungstol och hans tre älskvärda niécer sutto med sina handarbeten kring runda bordet under taklampan, och då kunde vi politisera fram och tillbaka utan att komma ur fläcken med varandra. Icke därför att han var av latinsk, jag av germansk stam. Utan därför att våra politiska åsikter lika litet kunde försonas med varandra som eld med vatten. Om Tyskland krossas, kunde jag säga, så tränger Ryssland fram till Atlanten, och detta kan ske endast över svenskt land, över Skandinaviska halvön däruppe i norr. Därför måste jag för mitt lands skull önska Tyskland seger, fullständig seger. Men för monsieur Cossart betydde Tysklands seger förfärande olyckor över hans fosterland. Därför var det ju och måste vara omöjligt för oss att komma överens.