Från fronten i väster september-november 1914

635 jordiska hålor. Karlarna befunno sig emellertid nu uppe i full beredskap vid sina pjäser. »Varför skjuta de icke?» frågade jag. »Jo,» svarade löjtnanten, och pekade mot sydväst, »över den där skogsdungen därborta kretsar, som ni ser, en fransk flygare, och han är sannolikt uppe i syfte att taga reda på detta batteri. Vi ha skjutit härifrån och sannolikt anställt skada på franska sidan. Nu söka de oss, men hittills förgäves. De fientliga granaterna krevera på blott 500 meters avstånd i sydväst härifrån. Ännu ha de icke hunnit hit, men de komma närmare, och de kunna nå fram till batteriet när som helst. Om vi avlossade våra skott, medan flygaren är uppe, skulle vi snart ha den fientliga elden över oss.» Luftmannen slog sina kretsar kring den angivna lunden varv efter varv. Så länge vi stannade på observationsplatsen kretsade han över samma område. Det var tydligt att han sökte svaret på någon viss fråga. Kanske menade han att hans banas projektion på jordytan angav gränsen för en fläck, som kunde behandlas som ett lämpligt mål för de fientliga granaterna. Man trodde sig också hava sett honom signalera med flaggor och med vitt och rött ljus. De batterier tyskarna hade emot sig vid denna del av fronten sades alla vara engelska. Löjtnanten och soldaterna på observationsplatsen och vid batteriet följde flygarens rörelser med den största uppmärksamhet och särskilda vakter voro utposterade under träden för att ropa halt om någon gick eller rörde sig i närheten, medan flygaren hade sitt aeroplan vänt så att han hade fri utsikt åt detta håll. Men när han långsamt svängt och vände ryg-