Sida 646
En utfärd till fronten vid Lille
638 gen åt vårt håll, då kunde man få röra sig efter behag. Duvans krets var liten och man fick skynda sig mellan batteriet och observationsplatsen, ty snart svängde hon igen, och man löpte risken att upptäckas. Vid haubitserna hade artilleristerna därför ledigt nu; vid en av dem åt man sin frukost, vid en annan satt en karl och läste högt ur en tidning. Jag tog ett par bilder av dem till deras stora förnöjelse. Sedan passade vi på när flygaren vände oss ryggen och gingo då hastigt över ängen i skydd av träden tillbaka till bilen. Det var ännu för tidigt att åka hem. Vi kunde gärna göra ännu en tripp framåt stridslinjen i nordväst. Vi vände därför om till utkanten av Lille och slogo sedan in på vägen till S:t André, Verlinghem och Quesnoy. I S:t André, där ett generalkommando då låg, stannade vi, medan hertigen frågade den kommenderande generalen, hur långt vi kunde åka åt detta håll. Ja, till Quesnoy och ett stycke längre fram kunde vi begiva oss. Hade vi tur, så kunde vi kanske också få se österrikiska 30,"5 cm:s mörsare i verksamhet. Vi körde åt angivet håll och passerade åtskilliga stora fordonskolonner, ständigt matande trupperna med ny materiel och ny proviant. Poster visade oss in på vägen, som ledde till ett av de österrikiska batterierna. Det var en ganska medelmåttig stråt. I sin mitt var den stenlagd, men på de båda sidorna fanns en strimma av omkring tre meters bredd, som saknade stenläggning, och där vägbanan i det nu rådande vädret förvandlats till gyttja. Trafiken var livlig. Man kunde icke fara fort. Ett stycke framåt
Källa: Project Runeberg ·
