Sida 677
Skyttegravar
viktigaste. En skyttegrav får därför vanligen en mycket oregelbunden form, liknande en kurva med utbuktningar framåt och bakåt. Redan förut har jag nämnt, att skyttevärnen avbrytas av traverser — tvärvallar. Om graven löper i en buktande linje, kan det nämligen icke undvikas, att vissa delar flankeras av fientlig artillerield. Traverserna hindra emellertid icke endast dylik svepning att verka för långt, utan inskränka även omfånget av en spränggranats verkningsområde. I allmänhet är det blott tio steg mellan tvärvallarna, om — nota bene — man haft tid att förbättra och utvidga sin intagna ställning. Bakom de olika sektionerna plägar man också — såsom ofta är sagt — finna djupa skyddsrum, där man är något så när säker för fullträffar. Till dessa rum tager man sin tillflykt, om artillerielden blir för obehaglig, för att genast åter besätta sitt skyttevärn, om det fientliga infanteriet skulle gå fram till anfall. Då man, såsom vid Monchy-au-Bois, legat stilla under en längre tid — här sedan den 6 oktober — har man nått en stor fulländning i fältbefästningskonsten. Man får icke tänka sig dessa främsta stridslinjer absolut sammanhängande. De olika stridsgrupperna äro inpassade i terrängen allt efter dennas utseende och de möjligheter den kan erbjuda. Visserligen är intet lämnat alldeles obesatt. Mellanrummen äro alltid utfyllda med ståltrådsnät eller andra av kulsprutor eller infanteristyrkor väl flankerade hinder. Även framför de tyska linjerna vid Monchy löpa flerstädes breda bälten av taggtrådsnät, omväxlande med djupa varggropar med spetsade pålar i botten. Dessa
Källa: Project Runeberg ·
