Sida 681
Skyttegravar
671 teras österut, utsattes även den fridlysta sjukvårdsanstalten för fiendeeld. Hur kunde man veta att de blivit bortförda? 1 en by hade en soldat blivit bekant med en kvinna. En vacker dag sade hon honom: nu reser jag min väg. Varför? frågade han. Jo, i morgon kommer denna by att beskjutas, svarade hon. Soldaten fäste sig icke mycket vid spådomen, men kvinnan fick rätt. Hur kunde hon veta det? Naturligtvis hade hon blivit varnad av en spion. En gång kom en bonde gående från franska sidan till den tyska, där han genast blev tagen. Han förklarade med den oskyldigaste min i världen, att han kommit för att se om sin boskap, som tyvärr blivit kvar på tyska sidan. Han ville nu blott få tillfälle att övertyga sig, att det icke gick någon nöd på hans djur. Låt bonden ta reda på sina kor, tyckte man, utan att ana oråd, och han fick fritt passera. Att släppa honom tillbaka till franska sidan kunde naturligtvis icke komma i fråga, han kunde ju vara en spion, som lämnade upplysningar. Någon timme senare sågs han gå och driva en liten boskapshjord framför sig, men ingen tänkte vidare på mannen — sådana syner bevittnade man ju dagligen. Men han drev djuren fram till ett tyskt batteri, som annars var utmärkt väl maskerat, och som fransmännen icke lyckats att upptäcka. Där lämnade han korna betande och försvann själv spårlöst. Efter en stund sattes en mördande eld in på batteriet, som på natten måste flyttas till en annan ställning. Bonden hade fått instruktioner av sina landsmän, och hans göranden och låtanden hade blivit iakttagna av en flygare, som signalerat till de franska artilleriställningarna.
Källa: Project Runeberg ·
