Från fronten i väster september-november 1914

764 För att icke väcka fiendens uppmärksamhet, var anbefallt att höjden endast fick beträdas till fots. På dess krön stod befälhavaren på stället, tjänstgörande generaladjutanten hos konungen av Sachsen, generallöjtnant von Tettenborn, omgiven av sin stab, väl ett tjugutal officerare. Han var en liten kraftigt byggd herre, med stålgrått hår och mustascher. Över axlarna bar han en ljus blågrå kappa med röd krage och på huvudet hjälm med grått överdrag. Ideligen mottog han rapporter om den pågående stridens utveckling. Än var det ryttare, än motorcyklar eller biler, som i full fart kommo susande med underrättelser, än avgingo på samma sätt order till de olika stridsgrupperna. General von Tettenborn tog emot mig med den största älskvärdhet, och vi stodo och samtalade en stund på höjden som om djupaste fred varit rådande. Jag blev likaledes föreställd för alla de andra officerarna och kände mig inom ett par minuter fullkomligt hemmastadd. Stämningen bland dessa soldater var densamma, som jag sett och beundrat utefter hela fronten, lugn, trygg och glad, i medvetandet av den oerhörda kraft den tyska armén besitter. Två kilometer söder om Blamont och knappt hälften så långt från den punkt, där vi befunno oss, ligger i en vacker däld den lilla byn Barbas med sitt dominerande kyrktorn och sina trevliga stenhus med röda tak. Halvannan kilometer söder om Barbas avteckna sig i den stigande ljusa terrängen tvenne små skogsdungar som mörkgröna och gulskimrande fläckar. Hitom dessa dungar voro ännu två tyska batterier i verksamhet. I västra utkanterna av det