Sida 775
En sista dag vid västfronten
765 högra skogsbältet pågår infanteristriden som bäst. Det är tyskarna som gå till anfall mot fransmännens ställningar. Båda parterna äro snålt dolda av träd och buskar, men så mycket tydligare hör man ett väldigt knallande av gevär och kulsprutor. Än ljuda skotten tätt i hela svärmar, än komma de glest och med avbrott, än höres kulsprutornas darrning ensam, än åter är det alldeles tyst en stund. Av själva striden syntes alltså ingenting direkt, men under dagens lopp iakttogs dock huru elden avlägsnade sig alltmer mot sydväst, och man kunde därav döma att det tyska anfallet gick framåt. Bakom oss dånade det batteri, där vi först stannat, och åter hörde man den hemska, högtidliga visslingen av flygande granater. Det tyska artilleriet var i flitig verksamhet, men fransmännen besvarade icke alls elden. Den upphörde också från tysk sida frampå eftermiddagen, då det utsatta målet var nått. Man förmodade att de franska batterier, som nyligen funnits här, blivit bortförda till punkter, där de ansågos bättre behövliga. För min del saknade jag dem icke alls, och det var riktigt fridfullt att inte behöva befara nedslag i sin närhet vilket ögonblick som helst. Ännu i förrgår hade fransmännen skjutit in ett par granater i Blamont, dock utan att anställa nämnvärd skada, icke heller syntes några flygare till. Sådana sades vara mera sällsynta i denna trakt. Efter ett kort besök på Blamonts kyrkogård och efter en vandring i den ganska pittoreska byn, där vi intogo middag, återvände jag med ett par officerare till höjden, men fann den tom. Generalen och hans stab hade ryckt framåt två kilometer, till Barbas,
Källa: Project Runeberg ·
