Gotlands land och folk

Visby uppkomst och början såsom stad. 109

allt der njuta samma förmåner, som tillkommo hans egna köpmän, detta emellertid under vilkor att enahanda rättigheter tillerkändes hans på ön varande och dit kommande köpmän; Gotländingarne derjemte uppmuntrades att flitigt besöka hans hamn i Lübeck (Diplom. Svec. n:o 48). Det uppstod på Gotland af köpmän från särskilda tyska städer ett handelssällskap, som, troligen det äldsta och det tidigast utbildade af alla mellan tyska köpmän i fremmande land ingångna föreningar, äfven var det mäktigaste och inflytelserikaste af dem alla i 12:e och 13:e århundradena. En frihamn för alla sjöfarande och fremmande köpmän, kunde på denna ö köpmannaintresset utveckla sig ostördt af hvarje fremmande inflytelse. Infödde gotländske köpmän förenade sig med de till deras ö kommande tyske köpmän och så bildade sig i tidens fortgång det stora verldsbekanta köpmannasamhälle, som i Visby hade sitt säte och derigenom förnämligast växte till sådan styrka och uppehöll sig i fortlefvande kraft, att de infödde köpmännen slöto sig tillsammans med de fremmande till samma ändamål och lika gemensamhet i allt, båda underkastade samma ordningar och lag, båda egande lika borgarerätt, lika andel i stadsstyrelsen och i handhafvandet af ordning och rätt». (Så långt Strinnholm.)

Visby äldsta privilegier hafva gått förlorade under de många fiendtliga plundringar, hvilka på 13-, 14- och 1500-talen drabbat staden. De lära varit utfärdade af tyska kejsaren Lothar, hvars regeringstid infaller 1125—1137, och från den tiden har alltså Visby redan varit en stad af anseende, hvarest tyska köpmän nedsatt sig Kejsar Lothars dotterson, den mäktige Henrik Lejonet (född 1129, f 1195), som 1139 efterträdde sin fader, Henrik den stolte, såsom hertig af Sachsen och Bäjern samt 1180 blef af kejsar Fredrik Barbarossa, med hvilken han fört blodiga krig och tvister om tyska kejsarekronan, förklarad i akt, liksom fadren blifvit 1138, har bekräftat de af morfadren Gotländingarne gifna privilegier. Till hans regenttid, 1140—1180, får man alltså förlägga de «stora trätor, förräderier och mord», som, enligt Stadslagen, föranledt Visbyboarne att af hertigen begära privilegiernas bekräftande. Det var törhända dessa trätor, denna oenighet, som gaf anledning tillstridigheterna mellan lands- och stadsboarna och som i sednare hälften af 1200-talet utbröto i öppet krig.

Hvad Venedig på sin storhetstid, under korstågen och medeltidens sednare århundraden, var för Medelhafvet och södra Europas