Gotlands land och folk

handel, var Visby för Östersjön och norra Europas. Genom båda städerna kommo Indiens och Persiens kostbarheter till Europa. Denna handel gick, hvad Venedig beträffar, öfver Svarta hafvet och, hvad Visby beträffar, öfver Volga till Rysslands största handelsstad Novgorod, en mäktig fristat i 12:e och 13:e seklerna, med hvilken Visby af gammalt stod i nära handelsförbindelser, och genom Visby sammanknöts handel och gemenskap mellan Ryssland och Novgorod å ena sidan samt Tyskland och vestra Europa å den andra. Denna handel var ytterst vigtig och det var den, som till större delen gjorde Visby till hvad det blef på 11-, 12- och 1300-talen. Vi måste derföre egna någon uppmärksamhet deråt.

Novgorod var för Ryssland och dess handel med vestra Europa under medeltiden och i början af den nyare hvad Petersburg sedan blef och nu är; men, ehuru ej beläget långt ifrån den plats der nu Petersburg ligger, var vägen dit både lång och besvärlig, ty Novgorod låg ej vid hafvet, fastän det var en stor handelsstad och hade gemenskap med hafvet. Öfver Östersjön och den långsträckta Finska viken, förbi den lilla ön Kettlingen, der nu Petersburgs nyckel, Kronstadt, är beläget, gick sjövägen genom floden Nyen (Neva) inuti den stora insjön Ladoga, från hvars södra strand en annan flod, Wolchow, öfver vattenfall förde fram till det vid Wolchows inlopp uti insjön Ilmen belägna Stora Novgorod, hvars gamla anseende inom ryska riket bäst bevisas af ryska ordspråket: «Hvem förmår stå emot Gud och det stora Novgorod?» Gotländingarne kände dock af gammalt vägen till denna betydliga handelsstad, så att en liflig handel var i gång mellan Visby och Novgorod redan i slutet af 1000-talet, och när Visby, i förra hälften af 1100-talet, knöt vänskaps- och handelsförbindelse med de tyska handelsstäderna vid Östersjön, isynnerhet med Lübeck, så öppnade sig för Novgorodska varorna öfver Visby en stor marknadsplats i de nordtyska handelsstäderna, de der genom Visby trädde i gemenskap med Novgorod. I sistnämnde stad hade de gotländska och tyska köpmännen sitt nederlag och sitt «Hof» (handelsdomstol), «Gutarhof», med åldermän i spetsen samt egen kyrka, liksom ock novgorodske köpmännen hade sin grekiska kyrka i Visby.

Uti Diplomat. Svec. n:o 1712 finnes intagen en handling, som visar beskaffenheten af den gamla handelsförbindelsen mellan Novgorod samt gotländska och tyska handlande. Utur Strinnholms Svenska Folkets Historia (4:e Band. sid. 636 o. följ.) anföra vi här innehållet af detta fördrag: «År 1269 afslutades mellan storfursten