Gotlands land och folk

Valdemars landstigning. 143

fiender förstått ingifva folket den öfvertygelsen, att Magnus varit i komplott med Valdemar, ja till och med inbillat Gutarne att Magnus uppmanat denne att företaga härtåget dit och tukta de stolte öboarne — en föreställning, som är alldeles obevist och säkerligen saknar all grund. Anledningen till Valdemars eröfring af ön var hans ifriga önskan att lägga under sitt välde så mycket han kunde «nå och klå»; särdeles måste han lockas af denna rika, för vidare eröfringar så välbelägna ö, medelpunkten för hela nordens handel. Så slug än Valdemar var, så kunde han ej påfinna någon förevändning för sin tillärnade eröfring, såsom andra eröfrare bruka göra, utan, lik en vanlig röfvare och tjuf, anföll han utan föregången förklaring och utan något uppgifvet skäl.

I Juli månad 1361 drog han med sin flotta och här åstad på sitt röfvaretåg. Först gjordes uti förbifarten landstigning på Öland, hvars invånare satte sig till motvärn och blefvo slagne, hvarvid 600 skola stupat. Fogdar tillsattes öfver ön att hålla den Valdemar tillhanda, men efter hans bortresa blefvo de ihjelslagne, och nu styrde han öfver till Gotland, dit han tyckes anländt omkring den 22 Juli. Landstigningen verkställdes på vestra kusten, söder ut från Visby, men uppgifterna äro olika om hvarest landgången gjordes. Stora rimkrönikan uppgifver «Garnahampn» eller Vestergarn, som ligger knappt 2 1/2 mil från staden och synes varit särdeles lämplig, eftersom ett anfall på staden åsyftades; men Fjälemyr, hvarest slaget stod mellan Danskarne och Gutarne, ligger omkring 3/4 mil öster derifrån, och det tyckes ej sannolikt att Valdemar, i stället för att tåga åt norr rakt på Visby, skulle dragit åt öster upp i landet, ifall han stigit i land i Vestergarn. Har han åter landstigit längre söder ut, så berodde det på hvilken väg han valt för att draga till Visby. Har han, som väl kan förmodas, tagit den, som öfver Böndersbacke i Klinte för åt Visby, så har han vid Ejmundsbro i Mästerby kommit till södra kanten af den då midt i högsommaren uttorkade Fjälemyr, der han mött motstånd. Också uppgifver Strelow, som troligtvis fått uppgift derom af landets invånare, att landstigningen skett i Kronevall. Detta namn bär ett fiskläge i Ejsta socken, 4 1/4 mil från Visby, och om det varit här danskarne gått i land, så synes ingalunda osannolikt att de för marschen åt Visbys tagit den väg, som går öfver Böndersbacke, änskönt en annan väg finnes närmare stranden, som han tycks bort välja såsom något kortare och närmare hans flotta. Nyare författare, bland dem Paludan Müller («Gullands Forhold til Danmark og