Sida 150
8. Uppkomsten af Skrå- och andra Borgareföreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland
150 Äldre författares berättelser om Valdemars Gotlandståg.
Olaus Petri i sin Svenska krönika berättar sålunda: «Konung Valdemar i Danmark var konung Magnus för klok, lockade och lismade och tilläfventyrs trugade med honom så länge, tills han fick allt Skåne igen, och är intet tviflandes att k. Valdemar ju hafver lofvat honom stort bistånd mot hans ovänner. Och theraf att han lät så bedraga sig blef han kallad Smek.---
Så hade ock k. Magnus thet så beställt att k. Valdemar skulle fara till Gothland och straffa them theruppå landet, men hvad orsaken hafver varit ther till kan man icke retzliga vetta. Somliga säga dock att han lät thet göra förthenskull att the theruppå landet icke ville gifva honom sådana skatt som han begärade af them. Dock ehuru härom är, är thet ju klart att han hafver haft en ond vilja till them och kunde sjelf för Rijksens Råds skull icke så straffa them som han ville, ty lät han thet en annan göra. Samma k. Valdemar förderfvade Gothland i grund. Tre resor på en dag vann han them öfver ther på landet och vordo slagne aderton hundrade bönder på S:t Jacobi afton (d. v. s. den 24 Juli) Anno Domini 1361. Tå förderfvades landet, så att thet aldrig kom till sådana macht igen sedan som thet var tillförene. Thet var i förtijden ett mächta riikt land, ty thet hade varit stapelen i Östra Sjön. Men nu blef thet förderfvat och lät k. Valdemar föra alla rijkedomar tädan af landet, osäjeligt Guld och Sölf, dock kom thet honom intet till godo, ty skeppet blef borta, som thet var uppå. Satte han ock sina Fogdar och Befallningsmän ther uppå landet, men the blefvo ther icke länge förr än bönderna slogo them ihjäl.»
Olai Petri berättelse tyckes för det mesta vara tagen ur stora rimkrönikan, hvars beskrifning vi straxt skola anföra, och liksom denna uppgifver Olaus Petri, att konung Magnus Eriksson varit i hemligt förstånd med Valdemar och gifvit honom tillstånd eller uppdrag att qväsa de stolte öboarne, ett antagande som dock vederlägges af Magnus Erikssons varningsbref, ty man varnar ej den man vill öfverfalla. Att emellertid Gotländingarne hyst samma åsigt, synes både af omqvädet uti den anförda visan och af fransiskanernas Codex. Det är märkvärdigt att anteckningarne i klostret, som förmodligen äro samtida med händelserna, äro så korta och knapphändiga, särdeles i klostrets Diarium. Ej heller öfverensstämma de anförda berättelserna om dagen då slaget utanför Visby stod. Codex och Olaus Petri uppgifva den 26 Juli, diariet den 24 Juli, hvaremot sjelfva minnesstenen, upprest på slagfältet öfver de fallne
Källa: Project Runeberg ·