Gotlands land och folk

Olika uppgifter om dagen då Valdemar slagit Gutarne. 151

Gutarne (se förra afdelningen) angifver den 28 Juli. Det är tydligt att flera slag kort efter hvarandra egt rum och att man förblandat deras datum. Emellertid får väl minnesstenens datum anses för det rätta hvad beträffar slaget utanför Visby, hvaremot de öfriga båda data förmodligen uppkommit af misstag och förvexling med de strider, Valdemar måst kämpa med landsboarne innan han hunnit fram till staden, och hvilka torde egt rum den 24 och 26 Juli. Besynnerligt är att det icke omtalas att stadsboarne stridt mot Danskarne utan endast bönderne (landsboarne). Om också rimkrönikan och Olaus Petri ej kunnat så noga hafva reda derpå, så tyckes det dock som de anteckningar, hvilka gjorts af munkarne i sjelfva Visby, hade bort nämna om stadens invånare deltagit i striden; men äfven dessa anteckningar tala blott om att bönderna stridt och blifvit slagne, men nämna icke ett ord om stadsboarne, så att man lätt kunde falla på den tanken, att desse endast väntat sin räddning af bönderne och, när dessa blifvit slagne, köpt sina lif och hem fria för penningar, silfver och guld, utan att sjelfve försöka något till sitt försvar. Det tyckes dock svårligen kunnat hänga så tillsammans. Medeltidens borgare i större handels- och fabriksstäder voro vanligtvis både öfvade i vapen och stridvane, ofta tappre. Otroligt är att den betydliga handelsstaden Visby, der så många tusende djerfva, vapenvane borgare funnos, skulle hafva låtit bönderne kämpa till stadens försvar, utan att sjelfve taga del i striden. Snarare kan man förmoda att, som striden slutats olyckligt för Gotländingarne samt både stadsboar och landsboar der stridt mot fienden, munkarne i Visby, partiske för deras stad, endast nämnt att bönderne lidit nederlag, men ej velat omtala att äfven borgarena blifvit slagne. Orsaken till Gotländingarnes nederlag och Danskarnes seger har tydligen varit de förras hetsighet, som ej gifvit dem ro att afbida tiden tills hela landets styrka hunnit blifva förenad att med samnad hand slå den landstigna fienden och kasta honom tillbaka i hafvet; utan, allt efter som ett antal stridsmän hunnit sammanträffa med fienden, hafva de angripit honom och blifvit slagne samt sålunda spillt sin kraft uti flera smärre drabbningar. Törhända att den gamla oenigheten mellan stads- och landsboarne äfven vållat eller bidragit till bådas olycka, derigenom att de, i stället att gemensamt bekämpa fienden, stridt hvar för sig. Hufvuddrabbningarna tyckas varit de båda, som hållits på Fjälemyr och utanför söderport. Uti den förra hafva säkerligen landsboarne, särdeles från södra och mellersta delen, kämpat, förmodligen utan