Gotlands land och folk

Sjöstäderna uppmana Visby att åter gifva sig under Sverige. 159

komma Gotland samt de med Sverige landfasta danska landskapen. Den 25 Januari 1368 afslöts förbundet och samma år blef Danmark angripet af de förbundna med ett krig, som tycktes skola göra slut på detta rike. Svenske konungen intog Skåne samt den del af Småland, som Danskarne innehade och hvilken de två år förut inkräktat; Holsteinarne trängde långt upp i norra Jutland, hansestädernas vid Östersjön flotta härjade de danska öarne samt intog borgar och slott derstädes; de nederländske hansestädernas skepp höllo sig i Kattegat, härjade uti det med Danmark förbundna Norge samt den vid hafvet liggande delen af Vestergötland, som innehades af Danskarne, så att Valdemars rike var angripet på alla sidor, och han sjelf såg ingen annan utväg att frälsa det, än att öfvergifva alltsammans och söka hjelp i Tyskland, dit han ock for, sedan han tillsatt en riksföreståndare att styra under hans frånvaro. Gotland tyckes under detta häftiga krig blifvit lemnadt i fred af de förbundna, men de i Stralsund församlade ombuden från samtliga sjöstäderna skrefvo den 6 Oktober 1368 till rådet i Visby, hvilket de gjorde uppmärksamt på den farliga ställning staden intog genom att, änskönt med orätta, vara under Valdemars herradöme, emedan det vore att befara, det konung Albrekt och Mecklenburgarne skulle infalla i landet med härsköld. Derföre uppmanade sjöstäderna Visby att sända någre af rådet till ett möte, som skulle hållas i Lübeck den 11 Mars följande året, för att öfverlägga om huru staden kunde återbringas under svenska konungens lydno. Ville rådet i Visby icke inlåta sig härpå, så såge sjöstäderna sig tvungna att afbryta all förbindelse med Visby, men intill dess att bud och svar hunne ankomma från Visby, vore städerne villige att förmå Svenskarne att uppskjuta med fiendtligheterna.

Detta visar å ena sidan, att Visby då stod under Valdemars välde och å den andra att, ifall det genom tvång och eröfring bragts derunder, ingen lämpligare tid och mera förmånligt tillfälle kunde erbjuda sig att kasta af eröfrarens ok än då, när Danmark stod på branten af sin undergång. Att Gotland ej öfvergaf Danmark visar, att ej tvång utan frivillig öfverenskommelse, som ej med heder kunde brytas, förenade ön med nämnde rike, ty sjöstädernas bref tyckes ej haft någon verkan, och på mötet i Lübeck den 11 Mars 1369 förhandlades ingenting om Visby, som fortfarande hörde till Danmark, hvilket intygas af stadens den 15 Augusti 1376 utgifna hyllningsbref. Det stora kriget afstannade 1369 derigenom att de snikna hansestäderna, seende mest på egen vinst, lemnade sina