Gotlands land och folk

icke Gotländingarnes sympatier för Atterdag», hvilken tvärtom var hatad på Gotland. Också sökte de först att på annat håll vinna skydd och hjelp innan de kastade sig i armarna på honom. När under det krig, som Valdemars anfall på Gotland framkallat mellan hansestäderna och honom, det spordes att städerna den 10 November 1362 slutit stillestånd med Valdemar, samt att ett möte mellan de krigförande makternas ombud skulle hållas den 1 Maj 1363, hvilket ansågs skola leda till fredlig uppgörelse dem emellan, skref rådet i Visby, under dato af den 15 December 1362, ett bref till sjöstäderna, hvaruti rådet underrättar om att det ställt sig till efterrättelse den vid mötet i Söderköping (som hölls i slutet af September 1362) ingångna öfverenskommelsen angående den pundtull, som samma år uppburits, samt begär underrättelse om hvad man tagit för mått och steg för att beskydda Gotland, hvarjemte erinras om: att vid Valdemars eröfring af ön 1361 hade Visbyboarne med deras eget gods lösköpt hansestädernas hos dem varande gods; att Visby stads oafhängighet låg i handelns eget intresse, hvadan städerna ej borde lemna Visby i sticket om det angrepes. Vidare önskas underrättelse om ett möte, som sades vara af hansestäderna beramadt till nästa vår; Visbyboarne fordra godtgörelse för det man, utan afseende på att tullen redan var betald på Gotland, laggt tull på deras skepp i Hamburg, samt underrätta slutligen de andra städerna om köpmännens ställning i Ryssland. Detta bref upplästes på städernas möte i Rostock den 5 Februari 1363. Det tyckes icke som hansestäderna med lika värma som förr omfattat Visby och gjort dess sak till sin egen; kanske torde man såväl häruti som uti dess uteslutande ur hanseförbundet omkring ett par tiotal derefter kunna spåra Lübecks afund. Visserligen medgaf man, att i städernas hamnar ej skulle uppbäras tull af skepp, som kommo från Visby; visserligen blef denna stad den 6 Januari 1364 upptagen i städernas säkerhet och fick åter tillträde till sjöstädernas församlingar såsom hufvudort för en af dess afdelningar, hvilken hedersplats förmodligen, efter det staden 1361 eröfrats och lagts under Valdemars välde, varit Visby fråntagen; men det tyckes icke att hansestäderna sökt betrygga dess säkerhet uti underhandlingarne med Danmark, hvarken i det treåriga vapenstillestånd, som afslöts i Juni 1364 eller i fredsfördraget mellan detta rike och hansestäderna, afslutadt den 30 September 1365. Således voro staden och ön hänvisade att förlita sig på ensamt Gud och sig sjelf och kunde ej vänta något kraftigt understöd, om behof deraf 11