Gotlands land och folk

Norby kapar Hansestädernas och Svenskarnes fartyg. 233

äfvensom den förstnämndas dotter, riksföreståndaren Sten Stures enka, den ädla, hjeltemodiga Kristina Gyllenstjerna hade Norby att tacka för att deras lif blefvo frälsade. Följande året, 1521, börjades den uppresning mot tyrannen, hvarigenom Gustaf Eriksson, med «Gud och Sveriges allmogha» till hjelp, befriade fosterlandet från utländskt förtryck. Under hela befrielsekriget var Norby verksam för sin herres och konungs sak och som Svenskarne fingo hjelp och understöd af Lübeck och hansestäderna, så blef detta tillräckligt skäl för Norby, hvilken från Gotland såsom en väldig hafsörn herrskade öfver södra delen af Östersjön, att låta sina kapare göra jagt på och uppbringa hansestädernas fartyg med deras rika laddningar. Detta skedde i öppet krig och ansågs således ej för vanhederligt. Också har man aldrig försport, att Norby gjort sig skyldig till grymheter eller nedrigheter. Han skonade sina motståndares lif och lät dem vanligen behålla sina farkoster samt nöjde sig med lasterna såsom ärligt byte, och sade, när han lösgaf dem, åt handelsmännen, att de skulle skynda sig hem efter mera kram, ty det utgjorde hans lif och helsa att röra i deras kryddsäckar. Men hansestäderna och Lübeckarne isynnerhet blefvo ursinnige öfver både hans gyckel och hans fribyteri, och så snart befrielsekriget var utkämpadt och Sverige åter blifvit fritt och oberoende, gåfvo de Gustaf ingen ro, förr än han börjat krig med Norby, för att taga Gotland från honom. Vi skola snart komma dit, men dessförinnan måste vi något omtala hvad som förut tilldrog sig. Norby tog, såsom redan nämnts, verksam del i kriget mot Svenskarne. En af dessas höfvidsman, Arvid Vestgöte, med 30 hofmän (ryttare) och 3 rotar knektar, belägrade, sommaren 1521, Stegeborg, der östgötalagmannen, riddaren och riksrådet Nils Bosson Grip till Vinäs förde befälet. Norby anlände med sina jakter och några skepp i Juni månad för att tvinga Svenskarne att upphäfva belägringen och landsatte 300 man vid gamla slottet. Svenskarne mötte honom och stridde med honom så manligen, att Norby måste åter gå till sjös, sedan han dock inkastat förstärkning i slottet samt der — i stället för Nils Bosson Grip, som var svensk adelsman och på hvilken Norby ej fullt litade samt derföre bortförde med sig, äfvensom hans måg Holger Karlsson Gere till Björkvik — insatt en tysk riddare, Berndt von Mehlen, Norbys gode vän, till befälhafvare. Belägringen fortsattes så ifrigt, att von Mehlen måste uppgifva slottet den 18 December. Okunnig härom anlände Norby sex dagar sednare eller sjelfva julaftonen 1521 till