Gotlands land och folk

Norbys berättelse till romerska kejsaren. 241

desse sex till mig och sade att gemene man i staden begärde och fordrade, att jag genast med dem skulle sända herrarne Anders och Eske Bille, Mikael Brockenhus och deras höfvidsman Sebastian Frölich frän slottet till staden och skulle desse sen hos dem lefva och dö samt hålla staden hertig Fredrik och de danske tillhanda. Hvarpå jag gaf dem till svar, att om de än hade svansen i stan, så hade jag dock hufvudet på slottet, ej heller kunde det nånsin falla mig in att jag skulle utleverera de danske herrarne, som så förrädiskt handlat mot mig: de (borgarena och de upproriska knektarne) måtte nu göra med mig hvad de ville eller kunde o. s. v. Men då bådo mig någre af mitt krigsfolk, som hade deras hustrur, gods och förmögenhet i staden, äfvensom någre borgare och annat ärligt folk, att jag för deras skull dock ville låta saken fredligen bero och tills andra dagen klockan tolf hvila, på det att de borgare, som ännu voro i staden och mig bevågne, icke måtte löpa fara till lif eller egendom, etc, hvilket jag på deras bön tillstadde på det sätt, att de, som i staden voro, skulle hålla sig stilla och roliga och de, som på slottet voro, der qvarblifva; dertill biföllo ock mine tjenare att de alle (så när som på dem, som skulle bevaka slottet) tillika med mig skulle nedgå i staden, der en allmän sammankomst skulle hållas och de danske herrarne, äfvensom Sebastian Frölich, som i tornet satt, skulle medfölja, hvilket ock skedde.

«Nu hade jag på landet till omkring 10 eller 12 mils afstånd omkring två hundra hästar med folk af bönderna och till dem skref jag, att de genast med gevär och rustning skulle komma till mig för slottet, hvilket äfven skedde, i det att en del kommo samma natt och en del tidigt andra dagen, förr än jag höll nämnda sammankomst. Andra dagen rörde genast de knektar i staden voro på trummorna och församlade sig på en öppen slätt ett stycke från slottet , der de trodde att jag med de danske herrarne icke lätteligen skulle