Gotlands land och folk

hvilket ej skedde, såsom det förra, svekfullt och listigt, utan öppet, med vapenmakt. Det var dock med en viss motvilja och endast på Lübeckarnes ifriga och enträgna uppmaningar Gustaf Eriksson, som insåg huru vanskligt ett sådant företag vore, hvilket Karl Knutssons försök nogsamt bevisade, beslöt sig för Gotlandståget. Under hösten och vintern 1523 —24 företogos dock rustningarna. De voro icke okände för Norby, som väntade ett samtidigt anfall både från Svenskarne och hansestäderna. Detta framgår tydligt af hans rapporter till Kristian. Uti rapporten af den 7 Mars 1523 omtalar han att han ärnade draga från Kalmar till Gotland och derifrån till Finland, för att der bekämpa Svenskarne, men uti rapporten af den 14 September samma år omtalar han, att tåget till Finland måst uppgifvas, emedan han väntade att Gotland skulle blifva angripet. Slutligen skrifver han den 14 Mars 1524 sålunda: «Min underdånige pligtige trotjenst eders nådes högmäktighet alltid ödmjukligen sänd med vår Herre. Högborne furste, käraste nådigste herre! Jag tackar er ödmjukligen och gerna för e. n:s gunstiga skrifvelse af Juterboch Luce evangelistens dag daterad, som jag Pauli omvändelsesdag bekom här på Gotland, dock var der i samma bref intet besked, der jag skulle eller kunde rätta mig efter, som jag dock hafver i detta år ofta omskrifvit och af e. n. begärt. Så värdes e. n. veta, att Gustaf Eriksson ligger redo med all Sveriges makt och med karthauer och slangor och aktar med första öppna vatten draga in på Gotland. Desslikes rusta sig ock de lübske och de vendiske städer med all makt, som jag hafver förfarit, och vilja falla in på landet på en sida; thy hafver jag nu efter den menige mans vilja och begäran här på landet, borgmästare, borgare, domare, allmoge och de goda karlar, ädla och oädla, som mig tjena, utskickat till e. n. denne brefvisare Hans van Sleswick , till hvilken e. n. må väl sätta lit, att undervisa e. n. all vår brist och läglighet med munnen (orden) yttermera än jag kan eller tör skrifva. Thy beder jag ödmjukligen och desse