Sida 245
17. Severin Norbys höfdingetid
Rapporter från Norby till kon. Kristian. 245
mig på min tro och ära genom mina beseglade bref att jag skulle i denna förgångna vinter göra honom undsättning. Hade Rolof det efter min skrifvelse hållit, då skulle jag personligen med allt mitt folk straxt på vintren hafva dragit öfver till Ryssland och der brukt all lämpa och e. n:s vänner. Jag skulle hafva undsatt Viborg och slagit edra fiender ur Finland igen eller ingen hals haft (d. v. s. stupat). Huruledes slottet är uppgifvet det må Rolof förklara. Härmed e. n:s högmäktighet Gud den allermäktigste befalladt. Skrifvet på e. n:s slott Visborgk Anno etc. MDXXIIII måndagen näst efter Gregorii papæ. e. k. m:ts
ödmjuke pligtige trotjenare
Seuerin
Ritter
Norby.»
Norby har i dessa enkla kraftfulla uttryck målat sig sjelf. Det är ett trofast hjeltehjerta, som är vant att leka med faran och anser den för en gammal vän samt är redo att offra allt för den furste, som erhållit hans trohetsed; men det är ock den omtänksamme fältherren, den pröfvade krigaren, hvars förutseende sträcker sig längre än för stunden och dagen och stället, som skådar tillbaka på hvad som händt och framåt på hvad som kan hända samt inser, att, om ingen undsättning står att få, då blir offret gagnlöst och konungens sak vinner mera på att han besparar sitt lif, sin trogna allmoges och de gode karlars, som kämpa med honom; derföre vill han, för deras och sin egen skull, antingen hafva säkerhet om att blifva undsatt, hvarom han så ofta fått löften, hvilka aldrig fullbordats, eller ock blifva frikallad från den svurna trohetseden, så att han kunde, om nöden så fordrade, inlåta sig i dagtingan. En sådan frikallelse lemnade Kristian ock, men ej förr än det blifvit för sent för Norby att begagna den. Kristians tillåtelse att underhandla är daterad den 17 Juni 1524, men redan den 15 hade Norby nödgats inlåta sig i underhandling med Fredrik 1 och gifva sig under honom. Deremot har Kristian genom bref af den 27 April s. å. från Wittenberg till Gotlands allmoge tackat den för visad lydnad och beredvillighet, uppmuntrat dem att fortfara härmed och lofvat hjelp så snart den tvist, som var mellan honom och hans motståndare, blifvit af kejsaren afgjord, som skulle ske på ett möte i Hamburg, då han, Kristian, vore förvissad om att åter blifva insatt i sina riken.
Källa: Project Runeberg ·