Gotlands land och folk

Tegels berättelse om Norbys kaperier och Gustaf Vasas Gotlandståg. 247

Visby och gaf krigsfolket och den andra halfparten behöll han sjelf , hvaraf staden Visby på den tiden blef uppfylld med allahanda kramgods, men en del af de tomma skeppen gaf han köpmännen igen, derhos spotskt sägande att de skulle löpa hem och hemta mera sådant. Detta förtröt fuller de lübske högeligen, men de vågade icke att inlåta sig med honom i något krig, utan skickade en, benämnd Herman Israel, till konung Gustaf att öfvertala hans kungliga majestät, att h. k. m. ville söka att recuperera Gotland, som förr alltid hade varit Sveriges krona tillhörigt. Han (Herman Israel) lät ock förnimma, att de lübske hade hos konung Fredrik i Danmark anhållit om afmaningsbref till herr Söffren Norby ifrån sådant röfveri, men han hade det intet aktat, utan hållit det alltså fortgåendes, med mera som Herman Israel till bevekelse föredrog, men kung Gustaf gaf honom till svar, att det verket icke vore så lätt att begynna, derföre först att h. m. vore af kriget något förblottad och stode ännu uti stor skuld hos de lübske och fördenskull icke funne rådsamt att begynna något nytt krig förrän allt sådant vore redeligen betalt, sedan tyckte icke heller kung Gustaf vara rådeligt så att trakta efter Gotland, att han deröfver skulle hazardera Sverige, och tredje om h. k. m. sådant krig sig ville företaga, måtte det förorsaka fiendskap mellan Sverige och Danmark, efter som de danske förmente sig sitta i possessionen och hafva rättighet till Gotland, sist om Danmark finge Gotland ifrån Sverige, hvem som skulle betala kung Gustaf hans krigskostnad etc. Herman Israel sade deremot, att om kung Gustaf ville fortfara med kriget, så ville de lübske hafva fördrag med samma skuld på några år utan allt intresse och ränta, ville ock underhandla att kung Gustaf skulle få kung Fredriks dotter till drottning och med henne Gotland till brudskatt och under Sveriges krona igen, derom allaredan mellan kung Fredrik och de lübske något vore