Sida 275
19. Reformations-tidehvarfvet
Henrik Rosenkrands länsherre. Inbördes oenighet på Gotland. 275
ej bilagd under Sehstedts tid utan fortfor under hans efterträdares, som var Henrik Rosenkrands till Björnsholm, länsherre öfver Gotland 1530—37. I hans tid höll den inbördes oenigheten på att utbryta i öppen fiendtlighet, liksom något mer an 240 år förut eller 1288. Borgarena hotade bönderna och desse rustade sig till försvar och samlade sig 1532 i närheten af Roma kyrka. Men Rosenkrands, som eljest höll med stadsboarne, infann sig vid Roma kyrka och samtalade med samt lugnade den uppretade allmogen och förmådde den att sända fullmäktige till Visby för att öfverlägga med stadens fullmäktige. På sådant sätt blef genom vänlig öfverenskommelse tvisten bilagd Onsdagen näst efter Pingstdagen 1532. Stadens fullmäktige voro, å rådets vägnar: Assar Nilsson, borgmästare, och Jöran Jude, rådman; å borgerskapets: Hans Tysk, Lasse Fynbo, Jakob von Lander, Kristen Grenskow, Matts Kannstöpare och Greger Wits, borgare. Landets fullmäktige voro: landsdomaren Laurits Isume i Atlingbo jemte de sex settingsdomrarne: Laurits Hulte, Ilian Skimmings, Per Kyrkebinge, David i Rune, Nils Siffride på Hoburg och Per Wallby. samt tvänne skattskyldige bönder: Nils Hind och Kristen Glästäde. Som Visby privilegier blifvit 1509 (snarare 1525) förstörde af Lübeckarne, så lät — berättar Strelow — staden 1532 förevisa konung Fredrik 2 ett gammalt vidisse af den ordinantie som konung Hans 1492 uppgjort mellan borgarne och allmogen, hvari stadens privilegier omnämnas; de blefvo då stadfästade.
Med undantag af omnämnde oro fick Gotland vara i lugn och slapp vidkännas de stora oroligheter och skakningar, som öfvergingo Danmark. År 1531, således just året efter det Severin Norby, den man, som hade kunnat genom sin tapperhet, drift och klokhet
Källa: Project Runeberg ·