Sida 277
19. Reformations-tidehvarfvet
Reformationen i Danmark och på Gotland 1536. 277
Det var egentligen det katolska partiet med biskoparne i spetsen, hvilket ifrigast motarbetat Kristian 3:s utväljande till Danmarks konung, emedan han var tillgifven lutherska läran, hvars införande i Danmark biskoparne ville hindra. Kristian deremot, uppretad mot biskoparne, beslöt, så snart han fått seger och någorlunda fred, att genast störta biskoparnes stora välde. På en och samma dag, Larsdagen eller den 10 Augusti 1536, blefvo samtlige biskoparne fängslade, med rådets hemliga samtycke, och fingo de sitta i förvar tills på hösten samma år då de sluppo lösa, sedan de med en dyr ed inför riksförsamlingen på en riksdag i Köpenhamn lofvat konungen underdånighet, lydnad, trohet och fridsamt uppförande, men miste sina biskopsembeten och efterträddes, den 14 Augusti 1537, af sju superintendenter, som till dessa embeten blifvit invigde af den till reformationens genomförande i Danmark från Pommern inkallade professorn i Wittenberg superintendenten Johannes Bugenhagen. På sådant sätt tillvägabragtes reformationen i Danmark och lutherska lärans införande. Äfven på Gotland blef reformationen fullbordad under Rosenkrands' höfdingetid. I Sverige var den tillvägabragt 10 år förut eller 1527. Klostren blefvo nu upphäfda och klostergodsen sekulariserade eller förvandlade till verldsliga gods, som kronan eller adeln tog i besittning. Roma kloster på Gotland, hvars egor utgöra mellan 6 och 7 fulla hemman, blef nu kronogods och en kungsgård. Genom reformationen blef Gotland helt och hållet afsöndradt från Linköpings stift och utgjorde nu en «hjord den ingen herde hade». Tredingsprostarne, af hvilka den för Norra tredingen merendels äfven var kyrkoherde i staden, utgjorde en slags stiftsstyrelse.
Herr Henrik Rosenkrands fick en vådlig död S:t Nikolai afton (den 6 December) 1537. Strelow berättar att han med sina herrar hade ridit ut att förlusta sig och att en häst sprang honom ihjel utanför Visborg, samt att, till minne af den hemska tilldragelsen, ett stenkors upprestes på vägen, som för till Kopparsvik, således på slottets södra eller sydvestra sida. Uti Danske Magazin (6 Bind sid. 266) förekommer att tilldragelsen skall timat, när han med sina herrar var utriden för att mottaga sin fästmö Klara Bille.
Följande året, 1538, fingo Klaus (Nikolaus) Rantzau och Kristofer Stygge «slottslofven», d. v. s. befallningen på slottet. Förmodligen hafva de äfven, eller endera af dem, förestått ståthållare-(länsmans-)embetet tills följande år, då, på heliga korspåfinnelsedag,
Källa: Project Runeberg ·