Sida 686
11. Telefonen och mikrofonen
686 TELEFONEN OCH MIZEOFONEN.
En annan äfven af Edison härrörande mycket egendomlig telefon är den elektro-kemiska apparat han uppfunnit, hvilken kan begagnas såsom mottagningsapparat, eller receptor i förening med den nyss beskrifna transmittern. Den grundar sig på en företeelse, som Edison förut tillämpat för konstruktionen af sin telegrafrelais, benämnd éleldromotograf. Om ett stycke sugpapper indränkes med mättad kalilösning och lägges på en metallplåt, som förenas med den positiva polen af en stapel med två eller tre Leclanchés element, och man öfver papperet drager en vid pass l cm. bred remsa af ett platinableck, som står i förbindelse med stapelns negativa pol, blifver friktionen vid remsans rörelse väsentligt mindre, än när icke någon ström där framgår. *) Eriktionskoefficienten mellan papperets och platinans ytor förminskas således genom den elektriska strömmens inflytande. Denna verkan är proportionel mot strömmens styrka och eger endast bestånd, så länge strömmen varar. Den är så betydande, att till och med de svagaste strömmar, hvilka, icke utöfva märkbar verkan vid en elektromagnet, på sådant sätt kunna gifva sig tillkänna. Eig. 389 antyder schematiskt,
huru detta tillämpas vid Edisons telefonreceptor. En skifva D af glimmer med 8 å 9 cm. diameter uppbär vid sin midt en platinaremsa C, hvilken utgår i horisontal riktning, vinkelrätt mot skifvan, som är vertikal. Platinaremsan tryckes genom en fjäder mot cylindern A, som jämte axeln B kringvrides med handvef och hjulutvexling eller med ett urverk. Denna cylinder ersätter det impregnerade papperet: den är nämligen bildad af en deg, sammansatt af kalk, kali och en liten mängd ättiksyrad kvicksilfveroxid. När en elektrisk ström kommer från af-
sändningsapparaten, går den genom receptorns ställning, axeln, cylindern, platinaremsan samt därifrån genom en ledning tillbaka till förstnämnda apparat eller till jorden. När cylindern kringvrides i den riktning visaren på ett ur roterar, uppkommer genom friktionen mellan platinaremsan och cylindern en spänning i den förra, och glimmerskifvan intager till följd häraf ett läge, som i någon mån beror af spänningens styrka och således äfven af friktionen. Enär denna förminskas vid strömmens
*) Öfver nya försök häröfver se en afhandling af Krouchkoll i Journal de Physique, 1890, p. 79.
FIG. 389.
Källa: Project Runeberg ·
