Sida 719
12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
NÅGBA DETALJEE VII> TELEFON ANLÄGGNING AR. 719
till verksamhet, icke kunna öfvergå mellan spetsarna, utan i stället genomlöpa trådledningen. Åskledaren kan utgöras af ett par metallskifvor, försedda med taggar eller spetsar på den ena långsidan. Dessa sidor vändas mot hvarandra, så att de komma på något afstånd. Den ena står i ledande förbindelse med linien, den andra med jorden. När en ström med hög tension går genom linien, kan den på detta sätt urladdas genom jorden, utan att skada telefonapparatan. Om man har dubbel ledning, hvilken således icke är förenad med jorden, använder man tre metallskifvor, nämligen en större, som står i förbindelse med jorden, och två mindre, hvardera förenad med motsvarande linie (se schemat fig. 411, sid. 712). Åskledaren anbringas på telefonapparatens stativ (se fig. 410, sid. 712).
Under åskväder är det säkrast att icke begagna telefonapparaten. För att skydda denna mot atmosferiska elektrici-teter, kan man då insätta en metallpropp i ett hål, som bildas af utskärningar i åskledarens alla tre metallskifvor. Hela apparaten är då förenad med jorden. Detta kan man äfven göra, när man icke vill mottaga telefonsignal.
Signalapparater. Por att fästa uppmärksamheten hos den person, med hvilken man önskar tala, användes antingen ringverk eller någon annan apparat, hvarmed ett tillräckligt starkt ljud kan åstadkommas. Vid Siemens & Halskes telefonapparater (§ 352) begagnar man ett koniskt rör af ebonit, hvilket ställes på telefonens mynning och innehåller en tunga af mässing, som vibrerar, när man blåser i röret. Härigenom alstras ett starkt ljud, hvilket fortplantas genom det underställda membranet, och de inducerade strömmar, som härigenom uppstå, fortgå genom ledningen och bringa å den andra telefonen den därpå stående signalapparaten i verksamhet, så att ljudet, om ock betydligt försvagadt, därstädes återgifwes. - Vid en nyare anordning för signalapparater till samma telefon sätter man i stället membranet i vibrationer med en liten järncylinder, hvilken är anbragt såsom ett ankare mellan hästskomagnetens poler. Cylindern är i två delar med segmentformig tvärskärning, åtskilda genom ett mässingsstycke, och den sättes i en hastig rotation medelst en liten handvef och kugghjulsutvexling. Ljudet förstärkes genom att en liten kula, som med en tråd fasthålles på det vibrerande membranet, lägges öfver detta. Ankaret gifves genom en fjäder ett neutralt läge under samtalet, så att icke den magnetiska verkan på membranet försvagas.
Men det är långt vanligare att vid telefonapparater göra bruk af elektriska ringverk. Ett sådant utgöres vanligen af två klockor bredvid hvarandra med en kläpp mellan dem. Kläppen föres af ett oscillerande ankare, hvilket är anbragt
Källa: Project Runeberg ·
