Sida 761
12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
BELLS FOTOFON. 761
är i förbindelse med den positiva, hvarannan med den negativa polen till stapeln. Det totala motståndet är 1200 ohm i mörkret och 600 ohm vid dagsljus.
Eör att kunna anbringa selenen vid cylindern, upphettas denna till metalloidens smältpunkt, hvarefter en stång selen, sådan den i handeln förekommer, gnides däremot, då de ringformiga mellanrummen däraf fyllas. Temperaturen höjes därefter småningom, till dess selenens metalliska utseende försvinner, hvarefter apparaten får afsvalna.
Den nu beskrifna anordningen af fotofonen är på flera olika sätt modifierad, såväl af Bell som ock af flera andra vetenskapsmän. I stället för den tunna, böjliga spegeln M har Bell gjort bruk af en lins, bildad af två tunna, böjliga glasskifvor och en af dem innesluten genomskinlig vätska. Por att göra ljuset intermittent användes en roterande skifva med en mängd fina hål vid omkretsen, så att den därpå fallande ljusknippan ömsevis genomsläppes och utestänges. Om ljuset sedermera koncentreras mot selenreceptorn, kan man i den därmed förenade telefonen höra ett ganska starkt ljud, hvars höjd beror på skifvans rotationshastighet. Men jämväl utan selenreeeptor, stapel och telefon kan ett om ock mycket svagt ljud förnimmas. Anbringas nämligen vid den punkt, mot hvilken ljusstrålarne konvergera, ett tunt ebonitblad, och örat hålles däremot, höres en ton, likaså om strålarne fa falla omedelbart i hörselgången. Det har äfven visat sig, att fibrösa ämnen, såsom vadd, ull etc. framkalla starkare ljud än hårda kroppar. På grund häraf konstruerades en receptor, bestående af en konisk kopparlåda, vid basen sluten med en glasskifva och med spetsen förenad med ett kopparrör, stående i förbindelse med ett akustiskt rör. Om i det koniska rummet fibrösa ämnen anbringas, blifver ljudet, som genom de intermittenta ljusstrålarne framkallas, starkare, än om en skifva begagnas. Ännu mera förhöjes ljudintensiteten, om bakom glasskifvan anbringas ett nät af svärtade trådar. Vid undersökning af olika ämnens förhållande, befanns det, att kropparnes fysiska tillstånd och färg utöfva det största inflytande på intensiteten hos de ljud, som medelst dem frambringas. Ju porösare kroppen är, ju dunklare dess färg och ju större dess absorptionsförmåga, desto kraftigare är dess verkan.
En ganska vigtig iakttagelse är gjord af Tainter, nämligen att kimrök, under inflytande af intermittent ljus, undergår så betydande molekylära forändringar, att en därigenom gående elektrisk ström lider motsvarande vexlingar till sin intensitet. Kimrök kan således i detta fall ersätta selen. En fotofonisk receptor, grundad på detta förhållande, kan förfärdigas af en på ena sidan försilfrad glasskifva, där man borttagit försilfringen efter ett antal parallela långa linier, förenade i zigzag med
Källa: Project Runeberg ·
