Idun: 1890

1890 I D U N ger hade alls icke velat höra talas om, att hon skulle ut och söka tjänst — — — — »Pastorn kan väl själf ha nytta af henne i huset,» sade riksdagsman Måns Hansson pâ en kyrkostämma. »Jag ber sä mycket om ursäkt, men min svägerska är ett fruntimmer med ’bildning’,» svarade pastor Collin. Ifrån den dag Karna kom till prästgården, satt hon vid fönstret vecka ut och vecka in och broderade pâ en spräcklig katt, som intresserade hela huset. Mor Truls Jins och pigorna gjorde stora ögon, bara de kommo i fenomenets närhet, och pastorn frågade oupphörligt, hur långt Karin hade hunnit. Det var också märkvärdigt att se, hur stilla hon satt där och sydde, och hur blek och fin hon blef om sin kind. August Collin drömde, att han såg sin blida Ingrid stå upp i henne, men kom han bara fram och ville stryka henne öfver håret, kastade hon med hufvudet som en vildfåle och såg upp med ett par ögon, som sade honom besked: Tam! /i.hnej, du, det blir jag aldrig! Han gick där och preludierade till frieriet, men hon ville icke höra på honom, annat än då han talade om katten. Skulle den bottnas med pärlor eller silke? — Garn kunde naturligtvis icke komma i fråga till en katt, som låg på silkesdyna.... Ja, nog låg han på silkesdyna, det var då visst och sannt, men det kunde väl ingen människa rätt gärna missunna honom, när det var det enda han hade att hålla sig till i ett haf af ljusblå glaspärlor, som växte dag efter dag, fast fröken Tydén visade sig besynnerligt håglös, när det led mot våren och ’utarbetet’ började på markerna. Hon satt och petade i pärlorna med en nålstackare, som såg bedröfligt liten och vilsekommen ut mellan hennes stora, styfva fingrar, och så kom hon att stöta till asken, så att pärlorna trillade ut på golfvet. Tog det henne, kunde hon låta dem ligga _ # # OO dar och springa ned i trädgården, där mor Truls Jins stod och gräfde omkring krusbärsbuskarna. »Åb, mor, låt mig ta’ ett spadetag,» bad Karna. »Är du tosig, tös?» Mor Truls Jins såg sig ängsligt omkring: »Tänk, om pastorn skulle komma.» »Ja, hvad bryr jag mig om det? Jag gör hvad jag vill,» sade tösen. »Stora ord och fett fläsk fastna inte i halsen. Gå du bara in med dig.» »Nej, gonn, gör jag ej,» skrattade hon och grep fast i spaden. I det ögonblicket kunde skälmen blänka fram i de gamla ögonen under kluten och mor Truls Jins ropa: »Karna! Passa dig! Länsmannens Katrina ! » Flickan släppte spaden och stod rak som ett ljus med armarna nedåt sidan, men hennes mor förde handen öfver muDnen och strök bort ett litet leende: »Tös, hvad du är dum!» Karna vände sig om ; - - hon såg inte skymten af Katrina Topp, och hon visste inte, om hon skulle känna sig ond eller god på ’det gamla lif,’ som böjde sig öfver spaden, men hur som helst så hade hon blifvit påmind om, att hon var fröken Tydén, och det enda fröken Tydén hade att göra, det var att gå in och plocka upp de blåa pärlorna och sätta sig till att bottna katten. Men att han verkligen blef bottnad, det hängde på ett hår, ty fröken var nästan omöjlig för ’inarbete’, när det blef sommar och hövagnarne skramlade förbi kammarfönstret. Hon höll katten en hel aln ifrån sig och hennes blåa ögon blänkte mot hans gröna: »Ditt räliga kattalif, skall jag aldrig bli af med dig?» sade hon, och så ryckte hon honom till sig och sydde fast ett par pärlor, som kommo åt galet håll. Fröken Tydén grät i förargelsen, sedan så for katten i väggen och fröken ned för trappan och ut i trädgården. Hon ville se den, som kunde hindra henne 99 att ’luka upp’ ogräset, när själfva länsmannens Katrina ryckte upp nässlor med handskar på de små torra frökenfingrarne — de skulle ju alltid vara så fina på’t, de där Toppens. Nu var det lif i fröken Tydén: »Gå där och spela herrskap, det ska ’tjyfvingen’,» mumlade hon för sig själf, där hon låg och rasade mot allt, hvad hvitrot och snärjgräs hette, eller plockade upp äpplekart för att kasta dem efter ’pågalifven’. Mor Truls Jins skakade på hufvudet åt sin dotter: »Är du inte litt’ skickeligare, Karna, så kör pastorn af både dig och mig,» sade hon. »Åh, det passar han sig noek för, så länge han är förmyndare för mig,» svarade Karna. »Du är så stor på dig för de där hundra kronorna. Hur långt tror du, att du kan komma med dem?» »Så långt jag vill. Jag behöfver dem för resten inte för min del. Jag kan nock ta mig fram ändå.» »Ja, på hvad vis?» »På hvad vis? Det var besynnerligt. Kan jag inte bli guvernant?» frågade fröken Tydén. (Forts.) Från Iduns läsekrets. Till dem, som uti n;r 1 af Idun för i år uppmana Frida N. N. att insända nya »råd och rön», härmed ett hjärtligt tack för vänliga öfverseendet med bristerna uti det, som redan varit infördt! Hvar det tjänat till verkligt gagn, om ock blott för en enda oerfaren och villrådig ung husmoder, är jag mer än belönad och skall gärna emellanåt låta höra af mig. Men inga stora förväntningar om något nytt eller säreget, ty meddelanden på detta område insändas ju från när fjärran och från långt erfarnare husmödrar, så att fordringarna måste blifva ytterst små. Frida N. N. Förslag till matordning för veckan 2—9 mars. Enklare bord, billigare anrättningar. Söndag: Buljong med ris; kokt oxbringa med pepparotsås och potatis; apelsinpudding. Måndag: Puré på bruna bönor; stufvadt kokt oxkött med äpplen. Tisdag: Inkokt braxen ; risgrynsvälling. Onsdag: Hvarjehandapudding; saftsoppa. Torsdag: Ärter och fläsk ; plättar med sylt. Fredag: Ärtpuré med fläsk (fläsket skuret i tärningar och jämte rostadt bröd serveradt i purén); arma riddare med sylt. Lördag: Skifiax med stufvad potatis; äppelsoppa. Recept. Apelsinpudding: Mjölk, mjöl och smör få koka tillsammans, kallna och tillsättas med tre väl vispade ägg, socker och apelsinmarmelad, hvarefter alltsamman hälles i en form, beklädd med smördeg, och gräddas. Stufvadt oxkött med äpplen : Ofverblifvet kokt oxkött skäres i tunna skifvor, det fela nedlägges på botten af kastrullen, det magra ofvanpä, kryddas med salt, nejlikor och stekes en stund i sintet kärl. Äpplen skalas, urtagas, skäras i tunna skifvor, som läggas ofvanpä köttet, och några skedar vatten tillsättas; kokas därefter utan att omröras. I stället för äpplen kunna äfven goda sviskon användas. Arma riddare: Ägg, socker och mjöl vispas. Mandelbrödet skäres i skifvor och doppas häri. Smultron eller jordgubbar eller andra bär, körsbär o. s. v., krossas och blandas med socker och några till hårdt skum vispade hvitor samt utbredas fingerstjockt på brödskifvorna, som stekas i smör, utan att vändas, men under stekningen begjutas med det heta smöret. De krossade bären kunna äfven läggas mellan två brödskifvor, hvilka sedan behandlas på ofvan angifna sätt. I stället lor bär kunna syltade bär och syltad frukt användas; likaså kan brödet äfven stekas i smör, då det är doppadt i ägg och mjölk, och serveras då med skumsås eller någon fruktsås. Mycket fin och god efterrätt. O. H. IX Bakning1. Maränger, (som svar till frågan 386), tillredas på följande sätt: 4 st. ägghvitor vispas till hårdt skum ; 213 gr. (’/a ®) finsiktadt socker arbetas däri tillika med några droppar citronsaft, så att skummet blir krithvitt samt glänsande! En planka, lagom stor att insätta i stekugnen, göres i ordning, därpå lägges tjockt, hvitt skrifpapper. Af smeten tages med en dessert- eller matsked (beroende på den storlek man önskar) och lägges på papperet; då detta är fullt, öfversockras marängerna med fint socker, hvilket lägges i en gles linongslapp (däraf blir ytan knaprig). Därpå insattes plankan i svag ugnsvärme; så snart marängerna fått en ljusbrun färg, uttages plankan; de lossas försiktigt med en knit; 2 och 2 läggas tillsammans, sedan man på ena halfvan lagt litet såsfria syltade hallon. Dessa maränger hålla sig goda några dagar; de böra förvaras på ett stort porslinsfat, i ett lager, ej på hvarandra, i svalt rum. Piccola. Mjuka pepparkakor. 10 st. äggulor, 24 cl. (3 jungfrur) sirap, 130 gr. (10 lod) socker röras med en träsked under 20 minuter; därefter nedröras 235 gr. (18 lod) hvetemjöl under 10 minuter. Kryddor efter smak : kanel, ingefära, nejlikor (15 gr. = 1 lod af hva*je) 2 matskedar fint skurna, syltade pomerans- eller apelsinskal; sist tillblandas 6 st. till hårdt skum vispade ägghvitor; massan slås i väl smord och bröad form attj gräddas i ej allt för het ugn; tål en timma ungefär. Piccola. H emfärg1nin g\ Vacker gul färg på ullgarn. Tag garnet, smutsigt som det kommer från spinneriet, och lägg ner det i kokhett vatten med 100 gr. soda till hvarje skålp. (425 gr.) garn. Lägg tyngd på, så att vattnet står väl öfver. Öfvertäckes med en tjock filt eller dylikt och får stå öfver natten, hvarefter det sköljes. Vackert till barnkläder, kan tvättas ofta, utan att förlora sitt utseende. Maja. Fönst erträdgård en. Palmerna behöfva under vintern allt det lilla solljus årstiden har alt erbjuda; under sommaren är däremot skuggning mot starktsolsken nödvändig, såframt de ej stå vid fönster, belägna mot öster. Viola. Hvarjehanda. Mjölk såsom medel ait släcka brinnande fotogen. Mången står säkerligen villrådig om, hvilket släckningssätt bör användas, då en fotogenlampa slås omkull. Därför tillåter jag mig omtala något, som nyligen tilldrog sig i en familj. Jungfrun hade af oförsikiighet råkat slå omkull en brinnande fotogénlampa. Man försökte allt möjligt för att få elden släckt, men utan resultat, tills flickan i yttersta nöd fick tag i ett spann mjölk och tömde det öfver elden, som genast släcktes. Äfven andra ha pröfvat medlet och funnit det förträffligt. Siri S. Efterrätter. Kväkarpudding. I 7 decil. söt grädde vispas 3 hela ägg och 3 äggulor, hvarpå man däri blandar 3 rifna franska bröd, litet socker, salt, rifven muskot och en sked rosenvatten. Massan hälles i en med smör bestruken och med mjöl strödd handduk, som knytes tillsamman, eller i en med skorpor beströdd form, och puddingen kokas tre kvarts timme i svagt saltadt vatten. Serveras med frukt- eller vinsås. Tarflig äppelkaka. Några stycken äpplen skäras i skifvor, och lägges ett bvarf däraf i väl smord och strödd bleckform. Öfver äppelskifvorna strös ett tjockt lager af rifvebröd eller skorpor järnte något socker; så fortfares hvarftals till den storlek, man önskar få kakan, hvarefter några bitar kallt smör läggas liär och där öfverst i formen. Den insattes i tämligen varm ugn för att om en stund uttagas och