Idun: 1890

\ 1890 taga vara på tiden, och läsning hade aldrig roat henne. »Är det något du vill?» frågade hon emellanåt, — som hon själf trodde med hviskande röst. Det kom intet svar. Lisen låg med öppna inåtvända ögon, läsande i sitt flydda lif som i en öppen bok, och ville ej bli störd. Först var det barndomstiden, som trädde fram. Små episoder, dunkla, otydliga och utan sammanhang, men ljufva i alla fall. En liten silfvertratt på moderns toalett, som hon lekt med. En gammal tant i storblommig sidenklädning, hvit »négligé» och broderad »pirat», ur hvilken karameller alltid döko upp. En herre, som ledt henne öfver en bro, under hvilken vattnet brusat. Ett rum med storrosiga tapeter och en ljuskrona, i hvars glaskläppar prismor lekte. En sybåge, öfver hvilken modern suttit lutad. En liten hvitmålad säng, där hon legat med knäppta händer, stammande sin första bön, medan denna samma moder hviskat före hvarje ord, som skulle sägas. Söndagsfrid, nya kläder, dans kring runda bordet i matsalen. Vårgrönska öfver trädgårdsrabatterna utanför. Blommande lönnar, rinnande vatten, barnaskratt och jubel. — Hon kunde ej hålla fast något, där det gled förbi i brokigt vexlande bilder, medan tår efter tår silade utför bleka kinder. Skoltiden sedan! Det glittrade till i hennes ögon. Hvilken glad, ostyrig, rask flicka hon varit! Jämngod med hvilken pojke som helst i språng och brottning. Den första vid lexan som i leken. Den första i upptåg, påhitt och odygd. Varmhjärtad, munter och frispråkig. Lärares och kamraters gunstling. (Forts.). Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet. Bäst hvarken brödlös eller rådlös. Hederscmnämndt svar på prisfrågan VII, af »Blind hönan. Î ldun framställdes för en tid sedan följande fråga: »Min man öfverraskar mig i snart sagdt sista stund med underrättelsen, att han medför ett par affärsvänner till middagen. Hur skall jag väl nu i all hast bära mig ät för att snabbast och bekvämast få en presentabel middag i ordning frågar en fru, som blifvit ”bränd”». Besvarandet häraf ställer sig olika allt efter vistelseorten, d. v. s., om den är stad eller land. I hvilket fall som hälst blir hufvudsaken att på förhand förse sig med sådana matvaror, hvilka duga att förvara längre tid samt tillika ej fordra mycken tid vid beredandet, för att hastigt kunna tagas till vid förefallande behof. Af sådana maträtter finnas Here, hvilka ej allenast tåla vid tilllagning flere dagar förut, utan äfven vinna därpå, förutsatt att det är en kall årstid och man har goda förvaringsrum. Som hushåll i stad och på land i alla afseenden äro så olika, enär man ju merändels i ett stadshushåll ej brukar förse sig med större partier matvaror än som efter några dagar lätt kunna ersättas af friska sådana, så gestalta sig äfven förberedelserna för att hastigt kunna arrangera en god middag åt oväntadt främmande mycket olika. Några detaljerade beskrifningar kunna ej lemnas, då så många skilda förutsättningar måste tagas i betraktande med afseende å tjänstepersonal, penningar, tid, smak, årstid och en mängd andra förhållanden, men några vinkar kunna alltid gifvas, därvid jag gör början med ett landthushåll. Det gäller således att tänka ut, huru man skall kunna skaffa sig de viktigaste rätterna, såsom soppa, fisk och kött, så förvarade och på förhand I DU N beredda, att de må kunna anrättas utan för mycket besvär och tidspillan, då den oväntade gästen anländer. För sådant ändamål ser man till, att man alltid är försedd med buljong; den starkaste kan användas klar med klimpar eller grönt uti eller helt enkelt med rostadt bröd, eller ock kan man bjuda blott påbredda smörgåsar med ost därtill, såvida man ej börjar middagen med smörgåsbord, hvilket merändels af herrar är omtyckt. Till smörgåsbordet bör man alltid hafva i beredskap: ost, medvurst, rökt skinka, kryddsill m. m., hvilket lätt kan åstadkommas, och har man ej tillfälle att dagligen erhålla färskt bröd, gör man klokt uti att alltid hafva till hands små hårda runda knäckebrödskakor af hvetemjöl, hvilka länge hålla sig goda, och för öfrigt kan man ju baka mjukt bröd ett par gånger i veckan. Dessutom kan smörgåsbordet förstärkas med någon liten låda af fläsk, sill eller ost, hvilket ej tar mycken tid. Har man blott svag buljong, kan den användas till grönsoppa samt redas med några gulor och litet grädde. Finnes ej buljong — hvilket man dock, så vidt möjligt är, bör ha till hands — kan man, där förrätten tillåter, möjligtvis i stället använda vinsoppa (vinkallskål på sommaren), äfven chokolad, dock något tunnare och svagare än som brukas om förmiddagarna samt serverad med vispad grädde, eller ock i nödfall utesluta soppa och endast hafva fisk, kött och en efterrätt samt öl och vin, där sådant begagnas. Har man tillgång på fisk, kokar man à la dauber eller gör stufningar, som sedan kunna användas till mellanlägg i omeletter, hvilka gå rätt fort att tillaga, eller ock krocketter, som dock fordra mer tid. Finnas kräftor, bör man vid tillfälle rensa dem för att använda såsom särskild rätt eller blott till garnering. Hvad åter vidkommer köttet, så väljer man vid stekarna ut bitar, passande till stek, rostbiff, kotletter m. m. Dessa senare äro hastigt tillagade, men rostbiffar, stekar, eller hare kan man på för hand steka och slå upp såsen för sig, dock bör man ej fullsteka, dem, utan blott så mycket, att de kunna hastigt anrättas. Detsamma gäller om höns och vildt. För öfrigt är det mycket praktiskt att koka in god kalops, som ju blott behöfver föga tid för att kunna serveras. Likaså kan man lägga in stekar i ättika och dricka, s. k. marinad eller surstek, eller koka in geléstekar, hvilka senare användas kalla med skarpsås till. Brynt potatis går ännu fortare att tillaga än kokt, och lagar man så, att man allt emellanåt har rifven potatis eller potatismos, så kan man lätt förskaffa sig potatisbullar, potatisplättar eller krocketter. Har man råd, så kan man ju alltid vara försedd med konservburkar och medels dem hastigt erhålla ej blott legymer till kött, utan äfven själfständiga rätter, sparrisomelett t. ex., men detta blir i längden dyrbart, ehuru det visserligen är fint samt i trängande fall ganska behagligt att kunna få en ögonblicklig förlägenhet afhjälpt. Som bekant innehålla dylika i handeln förekommande konservdosor ej blott legymer, utan äfven fisk- och kötträtter, rätt användbara, med hvad beträffar de senare, omåttligt dyra. »Kvagliobuljong» i små kapslar bör man dock ej vara utan, ty de kunna hjälpa upp en svag soppa eller dålig sås utan allt för stor motsvarande kostnad. Hvad beträffar efterrätten, så är den merändels lättast att åstadkomma, såvida man har tillgång på ägg, smör eller grädde, hvilket är en nödvändig förutsättning, naturligtvis isynnerhet på landet, men äfven i stad, om man vill slippa att allt för mycket anlita de dyra sockerbagarne. Då lämplig årstid inträder, förser man sig med så rikligt med saft- och syltförråd, att de räcka till följande år, och särskildt användbara äro kompotter af alla slag, hvilka anses rätt fina, ej behöfva vidare tillagning samt äfven äro helsoj samma och omtyckta af de flesta. Om man på vintern' kokar färsk kompott, kan den förvaras god rätt länge, utan att läggas ned i burk, såvida man har god källare eller skafferi; äfven kan man under många veckor, ja till och med därutöfver, hafva äppelbasta stående i formar, färdiga att blott hvälfvas upp vid behof, liksom hvar husmoder vet, huru vigt det är att kunna taga till lingon- eller ingefärspäron, om oförmodadt främmande kommer. De gamla bekanta rätterna: plättar, munkar och våfflor äro ej heller att förakta. Många olika bakelser, hvilka hålla sig rätt länge goda, kan man ju vid tillfälle anskaffa, hvarvid bör märkas, att de hembakade nästan alltid längre bevara sin goda smak än de köpta. Till dylikt ändamål kunna med skäl rekommenderas mandelmusslor, mörbakelse, s. k. rulltårta, olika slags sockerkakor och tårtbottnar m. fl. 233 Den bekvämaste efterrätt och äfven billig är s. k. alterationscrème, och en annan, äfven ganska hastigt tillagad, fast ej lika ekonomisk, är katrinplommon med gräddskum. Om sommaren äro ju vilda bar särdeles användbara och på landet billiga. Efter middagen bjudes kaffe med eller utan likör. (Forts.) Teater och musik. Kungl. operan. Första Bötel-föreställningen gick förl. fredag af stapeln. Det första intryck, den celebre gästen gjorde, var ej något så utomordentligt; men hvart efter det operan gick, stegrades intresset, och stämningen i salongen började visa betänkliga symptomer att vilja rusa upp öfver kokpunkten. Efter första akten följde många inropningar, efter den andra ännu flere, och vid slutet af den tredje kände det ursinniga jublet inga gränser. Med kraftig, metalliskt klingande bröströst utslungade hr Bötel det höga c, och då publikens hänförelse och jubel härvid ej ville taga något slut, sjöng han strettan ytterligare två gånger och detta tydligen utan den minsta ansträngning. Kort sagdt — hr B. segrade fullständigt äfven här, och allt tyder på, att vi stå inför en intensiv Bötelfeber. Liksom den för ej länge sedan här hörda Mierzwinski förfogar hr B. öfver en fenomenal stämma; den senares stämma, en den präktigaste hjältetenor, är dock vida mera välklingande än den förres. Hvad hr B. förmår i dramatiskt hänseende, hade man föga tillfälle se i Trubadurens parti, då ju detta ej lemnar något tillfälle att visa prof härpå. Bättre är i sådant afseende Raouls parti i »Hugenotterna», hvilket utgjorde hr B:s andra roll härstädes. Den gamle »Trubaduren» gick för öfrigt nästan alltigenom väl. Särskildt förtjänar fru Östberg beröm för sitt ypperliga utförande af Leonoras maktpåliggande parti och fröken Wolf för sin Azucena, bra sjungen och i dramatiskt hänseende förträffligt hållen. Hr Lomberg sjöng grefve Lunas parti med sin präktigt klingande. röst, men var oförlåtligt stel och chablonmässig i alla sina rörelser. Salongen var i det närmaste fullsatt och bifallet, som sagdt, stormande. Andra Bötelförestättningen, då Hugenotterna uppfördes, egde rum i söndags inför ännu mera fullsatt hus än den första. I k. logen märktes konungen med talrik svit. Bästa totalintrycket gjorde hr Bötels Raoul i första akten, då han gaf fullt skäl för Nevers’ omdöme: »Han är minsann rätt bra, mer bildning skall han få». Han var här afgjordt finare än Wachtel, hvilken i denna scen var för simpel. Men däremot höjde han sig icke till Wachtels storslagenhet i fjärde akten. Det var visserligen lifaktighet och värme, men icke någon öfvertygande uppfattning och framställningsgåfva, utan endast yttre, inlärda uttrycksmedel för situationens växlingar. Beundransvärdt var hr Bötels föredrag af den berömda frasen »Du liebst mich», varmt och glänsande, effektfullt, men äfven smakfullt, utan öfverdrifven bravur. Äfven fröken Oselio öfverträffade sig själf och sjöng denna gång med rätta på tyska språket. Båda inropades fem gånger, hr Bötel ytterligare några gånger. I tisdags afton uppfördes å nyo »Trubaduren», och i dag fredag repriseras »Hugenotterna». Härnäst lär hr Bötel uppträda i Arnolds parti i »Wilhelm Teil». Å Dramatiska teatern uppträdde fru Betty Hennings i lördags för första gången under sitt gästspel då »Ett dockhem» gafs med den genialiska danska konstnärinnan i Noras roll. Fru Hennings helsades välkommen åter med applåder och blommor. Hon var vid ypperlig disposition och utförde sin roll bättre än någonsin. Hr Fredriksson hade återtagit Helmers roll, som i fjor spelades af hr Palme, och fröken Klefberg hade efterträdt fru Dorsch i fru Lindes roll. I tisdag uppfördes: »I asylen», skådespel i 1 akt af Gusaf Esmann, däruti den gamla fruns roll utfördes af fru Hennings; »En autograf», komedi i 1 akt samt »Fruntimmersskolan», komedi i 3 akter af Molière, med fru Hennings som Agnes. En nära fullsatt salong entusiasmerades af den berömda gästens framställning. Vi hänvisa angående fru H:s konstnärsskap i öfrigt till den porträttet ledsagande uppsatsen.