Idun: 1890

236 I DU N 1890 väder, och om vintern bör man hålla luften i rummet så fuktig som möjligt. För att skydda palmens stora vackra blad för att bli bruna i spetsen, bör man akta sig att vidröra dem. Om sommaren behöfver växten mycken fuktighet. Stora exemplar böra vattnas, tills vattnet tränger ut genom krukans botten. Solfjäderspalmen bör helst omplanteras i maj. Jorden bör bestå af en blandning af fet 1er-, sand- och löfjord. En tillsättning af hornspän verkar fördelaktigt på växten. Blomstervän. Köket. Att förvara köttbullar och kalops. Köttbullar kunna förvaras flere månader, om man, sedan de äro färdigstekta, nedlägger dem i burkar af bleck eller porslin (jag brukar härtill väl rengjorda burkar efter anjovis och konserver) samt slår litet smält flottyr, efter buljong, öfver det hela, så att det bildar en botten öfverst i kärlet. Förvaras i källare. Endast ett papper öfverlägges att skydda för dam. På samma sätt kan kalops gömmas året om. Bästa sättet härvid att koka kalopsen torde vara töljande: Köttet skäres i lagom stora bitar och bultas något samt nedlägges hvarftals med finskuren njurtalg, lagerbärsblad, salt starkpeppar och rödlök; öfver allt detta slås några skopor kallt vatten, så att det under kokningen ej fastnar i grytan, hvilken bör vara af järn och försedd med ett tätt åtslutande lock, som pålägges, livarefter göres en deg af rågmjöl, och varmt vatten, och med denna deg fastsmetar man noga locket vid grytan, som därpå får koka vid ej för stark eld under 3 timmar, efter hvilken tid köttet är färdigt att läggas ned. För det mesta händer härvid, att, då såsen halles öfver köttet i burkarne, man därmed får så mycket flott, att mer sådant ej behöfver tillsättas. Olga. Soppor. Buljong aii gömma längre tid. Detta sätt att tillvarataga och förvara buljong är särdeles lämplig att användas af husmödrar på landet, där man ej alltid har tillgång på färskt kött. Alla läggar, fötter, seniga köttbitar och urtagna ben, som man får vid slakt, samt ett par höns, om man så har, läggas i en stor kittel, hvari slås vatten jämte salt, starkpeppar, lagerbersblad, krossad ingefära och hvarjehanda rötter, såsom morötter, palsternackor, kålrötter, selleri, purjo o. d. Detta bör koka en hel dag, silas upp på aftonen och ställes i öppet kärl i ett kallt rum att hastigt kallna, att den ej må surna, och dagen därpå kan buljongen kokas ihop ännu hårdare. Innan man då åter slår den i kitteln att koka, bör man emellertid först med en knif borttaga det flott, som samlat sig, hvarefter man mycket noga borttager allt grums, som bildat sig i botten. Detta kan lätt skrapas bort med en knif, emedan buljongen alltid bör ha antagit fast form efter den långa kokningen. Då den nu är färdig, efter att ha kokat ytterligare några timmar andra dagen, uppslås den i mindre kärl, hvarpå slås det åter i en särskild panna smälta flottet för att bilda en skyddande botten. Sålunda kan man förvara buljongen hur lång tid som helst. Olga. Matlagning’. Blandade kotietter. Till 13 dl. fint malet kalf- eller fläskkött tagas 8 dl. stötta skorpor, hvilka -hällas i ett fat, i hvilket slås 24 dl. grädde, 2 à 3 ägg samt litet salt, hvitpeppar och muskottblomma. När detta stått att blötna en liten stund, iröres köttet. På en skärbräda siktas ett lager stötta skorpor, med en sked tages af bland- §OM>%Uåde&, ■vàî c^jozda o. o| cj.o3a tij-Cj-ez, pinnat) otcmSicj.h-på lae^ez. eBeotä-f/fniticjxxz ut|ö«ao med otötota nocj.cj.-iann-fiet.