Sida 196
Åkerbruks-statik ...
och 1848 hedersledamot af Landtbruksakad. samt var medlem af Mus. akad. och flere år dess ordförande. Död på Ulfsunda d. 23 Sept. 1853. Å. egde »en viss talang i allt och mycken älskvärdhet i väsende och manér». — Å:s syssling friherre Johan Karl Å. (f. på Dylta 1807, d. 1879), var 1829–32 anställd vid svenska beskickningen i Florens, derefter förvaltare af moderns och syskonens gemensamma betydliga egendomar samt 1856–76 landshöfding i Örebro län. Han tog mycket verksamt del i det politiska lifvet. Så var han ledamot af bevillningsutskottet 1840–41 och 1844, af representationskomitén 1846–47 och af konstitutionsutskottet 1848–51 samt ordförande 1845–53 i statsrevisionen, 1853–54 i statsutskottet och 1853 i Hemliga utskottet.
4. Åkerhielm, Johan Gustaf Nils Samuel, friherre, politiker, son af den föregående och Elisabet Sofia Anker, dotter af norske possessionaten N. Anker, föddes i Stockholm d. 24 Juni 1833 och blef 1850 student i Upsala, der han 1852 aflade kansliexamen, hvarefter han inskrefs i Civildepartementets expedition. Redan 1851 hade han antagits till fanjunkare vid Lifregementets dragonkår, blef 1854 underlöjtnant och deltog s. å. i franska kavalleriskolans öfningar i Saumur. 1856 åtföljde Å. såsom adjutant generalen grefve von Essen på hans beskickning till kejsar Alexander II:s kröning i Moskva och förordnades s. å. till attaché vid svenska legationen i Paris. Han utnämndes 1857 till andre sekreterare i Kabinettet för utrikes brefvexlingen och tog då afsked från regementet, men först tio år senare ur armén. 1858–59 var Å. t. f. legationssekreterare i Petersburg, medföljde 1859 såsom sekreterare den utomordentliga ambassad till Wien, som hade att tillkännagifva Karl XV:s tronbestigning, och qvarstannade någon tid i nämnda stad såsom t. f. legationssekreterare. 1860–63 var han legationssekreterare i Köpenhamn. Såsom ledamot af ridderskapet och adeln bevistade Å. riksdagarna 1859–60 och 1865–66, då han röstade för representationsreformens antagande. Under de närmast följande åren (1867–70) var han statsrevisor och 1871 ordförande i statsrevisionen. År 1870 invaldes han af Södra Roslags domsaga, inom hvars område det af honom återköpta fädernegodset Margretelund är beläget, i Andra kammaren. Han tillhörde denna t. o. m. 1875 samt var under denna tid ledamot af lagutskottet (1870), konstitutionsutskottet (1871) och 1874 års särskilda utskott samt var vid 1873 och 1874 års riksdagar kammarens vice talman. Såsom riksdagsman yttrade han sig för sparsamhet med statens medel, för förbättringar i de nya kommunallagarna och för en ny härordning. Det var på Å:s initiativ, som 1873 års myntkonvention i riksdagens sista timme genomdrefs. Det var äfvenledes väsentligast han, som 1874 genomdref den s. k. Norrbottenslagen till ungskogens skydd. Hans bemärkta arbete på det ekonomiska området föranledde, att han d. 28 Sept. 1874 inkallades i konseljen såsom statsråd och chef för Finansdepartementet, ett ämbete, som han emellertid lemnade redan d. 11 Maj 1875, emedan han fann framläggandet af sistnämnda års värnpligtslag olämpligt. Han valdes 1875 och 1884 af Stockholms läns landsting till ledamot af Första kammaren, som gaf honom plats i lagutskottet 1876–77), i särskildt utskott (1877) och i bankoutskottet (1879–89), hvars ordförande han var i flere år. Under fjorton år (1876–89) var han derjämte ordförande-fullmäktig i Riksgäldskontoret. Hans riksdagsarbete kom således alltmer att koncentreras på frågor, som rörde bankväsendet och riksgälden. När tullstriden trädde i förgrunden, slöt Å. sig 1886 till skyddspartiet, motiverande sin ståndpunkt med jordbrukets svåra betryck och faran af ökad skuldsättning till utlandet. I den protektionistiska ministèren Bildt inkallades Å. d. 12 Juni 1889 såsom utrikesminister, men öfvertog redan d. 12 Okt. s. å. såsom statsminister främsta platsen inom statsrådet. Under hans ministèr åvägabragtes flere vigtiga förbättringar i försvaret, Norra stambanans byggande påskyndades kraftigt, Gellivarabanan blef statsegendom, en hypoteksbanksreform genomfördes, mellanrikslagen reviderades, en ny sjölag antogs, väghållningsfrågan löstes genom en kompromiss m. m. Genom lagen om upplåtande af jordtorp samt förlänande af byggnadsunderstöd åt nyodlare på kronans skogsmarker i Norrbottens län afsågs en kraftigare kolonisation i dessa trakter.
Vid ett enskildt möte inom Första kammaren d. 3 Maj 1891 för öfverläggning om det kungl. förslaget rörande utsträckning af de värnpligtiges tjenstgöringstid till 90 dagar fälde Å. några ord, som, lösryckta ur sitt sammanhang, ostentativt framställdes i den frihandelsvänliga pressen såsom innehållande ett hot mot Norge. Ehuru trettiofyra ledamöter af Första kammaren d. 11 Maj offentligen betygade, att en sådan innebörd ej kunde tilläggas hans yttrande, och ehuru Å. sjelf lät inför den norska allmänheten dementera den mening man gifvit det, begagnade man sig af den sensation hans förmenta yttrande framkallat: i Sverige för att göra hans ställning omöjlig, i Norge för att vid stortingsvalen ytterligare öka den antiunionella stämningen. Den 10 Juli s. å. lemnade Å. sin plats i regeringen. Men denna behöll sin skyddsvänliga karakter, ty Å fick till efterträdare såsom statsminister den protektionistiskt sinnade godsegaren Boström. Vid de allmänna valen till Andra kammaren hösten 1893 blef han vald i sin gamla valkrets, Södra Roslags domsaga. — 1876 blef Å. öfverstekammarjunkare, och hans hustru, Ebba, född Gyldenstolpe, är sedan 1890 öfverhofmästarinna hos drottningen. Han har sedan länge varit ordförande i sågverksegarnas garantiförening och i styrelsen öfver allmänna hypoteksbanken. 1875 blef han hedersledamot af Akademien för de fria konsterna och 1880 ledamot af Landtbruksakademien. I Dec. 1891 utgaf han i en för vänner afsedd liten upplaga (65 ex.) Otium. Två tolfter dikter.
5. Åkerhielm, Albert Lars Evert, friherre, ämbetsman, född i Stockholm d. 14 April 1846, tillhör friherrliga grenen Å. af Blombacka (se ofvan), blef student i Upsala 1863, aflade examen till rättegångsverken 1869 och
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·


















