Sida 123
af en kapellmusiker och en skådespelerska, skref redan 1848 ett lustspel, En Evadatter, som 1855 gjorde stor lycka, och sedermera med samma framgång bl. a. En velgjörers testamente (1858) och framförallt Rosa og Rosita (1862; fri bearbetn. på svenska af F. Hedberg 1863), som måste räknas till de bästa danska lustspel. Dessutom har hon under psevdonymen Paul Winther skrifvit flere noveller, bl. a. Kastaniebaandet (1869). E. Ebg.
Andersen, Anton Jörgen, norsk violoncellist och tonsättare, f. 1845 i Kristianssand, Norge, der han började sina musikstudier under Rojahn, fick anställning såsom violoncellist vid teatrarna i Trondhjem 1864 och Kristiania 1865 samt blef slutligen, efter genomgången kurs vid konservatoriet i Stockholm, förste violoncellist och kammarmusikus i hofkapellet 1871 i sistnämnda stad och lärare i violoncell vid konservatoriet 1876. A., som i kontrapunkt är elev af Johan Lindegren, har komponerat en af Musikaliska konstföreningen utgifven sonat för violoncell och piano, diverse sånger och tre stora symfonier, utförda i Stockholm på monsterkonserter af orkestrar på omkr. 100 personer. A. L.
Andersen-Lundby, Anders, dansk målare, född d. 16 Dec. 1841 i Lundby vid Aalborg, kom 1861 till Köpenhamn, hvarest han väsentligen utbildade sig på egen hand och 1864 började utställa. Först 1870 fann han dock sin specialitet, vinterlandskapet, som han sedan har odlat, och hvarmed han vunnit ett ansedt namn. A. är sedan 1876 bosatt i München. I sitt ämnesval föredrager han den lätt och mjukt liggande nyfallna snön eller den tröstlösa snösörjan vid inträffande töväder. Särskildt af det sistnämnda slaget har han utfört ett rätt betydligt antal stämningsfulla bilder, icke sällan med godt staffage. Ph. W.
Anders Lennartsson, krigare. Se Lennartsson 1.
*Anderslöf, socken, tillhör odelad Skytts härad. 2,934 har. 2,240 innev. (1894).
*Anderson, Anders, läkaren och skalden, tog 1887 afsked från sin professorsbefattning, som han på ett mönstergillt sätt hade utöfvat. Han dog d. 10 Sept. 1892 vid ett besök hos sin broder biskop J. Andersson på Östrabo biskopsgård vid Vexiö. — A:s lärare- och läkarekall hade lemnat honom ytterst ringa tid öfrig till diktens värf. 1889 utgaf han ett urval af sina Dikter från yngre och mognare år. En mer fullständig bild af hans skaldepersonlighet erhålles genom den samling af A:s Dikter, tal och minnesteckningar, som efter hans död utgafs (1893) af hans ungdomsvän prof. G. Ljunggren. A. hade under sin studenttid tagit djupa intryck af 1840-talets ideella väckelser och särskildt skandinavismen, hvilken inspirerade honom till flere dikter. Äfven de öfriga äro till väsentligaste delen tillfällighetsdikter, ofta minnessånger öfver någon skald eller vetenskapsman. De äro rena, lifliga och innerliga, med ädelt innehåll, stöpt i en särdeles klar och klassiskt fulländad form. Mannens eget stilla, flärdfria och försynta väsende träder der i dagen. Han behandlade äfven prosan förträffligt, bl. a. i det biografiska fragmentet Anders Retzius, bidrag till bedömande af hans person och hans verksamhet (i ofvannämnda 1893 utgifna samling). I mognare år var A. till sina åsigter hängifven det bestående i stat och religion. Jfr W. Netzels nekrolog i -»Hygiea» 1892, Ljunggrens lefnadsteckning i 1893 års samling och A:s efterträdare i Sv. akad. A. E. Nordenskiölds »Inträdestal» 1893 (i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1886», bd 8, 1894).
*Anderson, Arthur, afled i Norwood, nära London, 1868.
Anderson, Frans Albert, ämbetsman, riksdagsman, född i Askeryds socken, Norra Vedbo härad, Jönköpings län, d. 16 Nov. 1831, blef student i Upsala 1851, aflade kameralexamen 1855, tjenstgjorde sedermera vid landstaten i Östergötlands län till 1862 och derefter i Kammarkollegium, hvarest han år 1867 förordnades till kamererare, å hvilken befattning han 1870 erhöll fullmakt, och 1873 utnämndes till kammarråd. Sedan riksdagen i skrifvelse d. 24 Maj 1873 anhållit, att K. M:t måtte i sammanhang med förslag till en ny arméorganisation tillika föreslå stadganden, genom hvilka efter en måttstock af 3 proc. årlig afskrifning ej mindre rustnings- och roteringsbesvären än äfven grundskatterna komme att efter hand minskas och slutligen helt och hållet upphöra, förordnade K. M:t d. 26 Sept. 1873 A. att afgifva betänkande och förslag rörande såväl afskrifningen som de åtgärder i öfrigt, som derigenom kunde föranledas. Detta betänkande, som vittnar om djupgående insigter och varit af stor betydelse för dithörande frågors senare behandling, afgaf A. d. 15 Sept. 1874 (utg. i tryck s. å.). Redan dessförinnan, d. 12 Juni s. å., hade A. förordnats till expeditionschef i Finansdepartementet; men han återgick mot slutet af året till kammarrådsämbetet. Den 22 Juli 1875 förordnades han till ledamot i en komité med uppgift att verkställa förberedande undersökningar och utredningar i fråga om medlen för genomförande och upprätthållande af en ny härordning och om dermed i samband ställd jämkning af skattebördorna, hvilken komité, vanligen kallad »Förberedande skattejämkningskomitén», afgaf utlåtande d. 20 Okt. 1876. Kallad till ledamot i den af K. M:t d. 20 Juni 1879 tillsatta skatteregleringskomitén, deltog A. i dess arbeten, hvilka afslutades d. 13 Sept. 1882, då komitén afgaf sitt utlåtande. År 1885 utnämndes A. till generaldirektör och chef för Statskontoret. Han uppgjorde år 1887, tillika med tvänne andra komiterade, förslag till nytt uppbördsreglemente och var ordförande i den komité, som år 1894 afgaf betänkande angående ordnandet af pensionsväsendet för statens civile tjensteinnehafvare samt för deras enkor och barn. — År 1877 valdes A. af både Jönköpings och Elfsborgs läns landsting till ledamot af riksdagens Första kammare samt emottog val för Jönköpings län. Sedan detta mandat utgått, valdes A. år 1886 till ledamot af samma kammare för Vesternorrlands län. Kammaren insatte honom i 1878 och 1883 års särskilda utskott för behandling af försvarsoch skattefrågorna samt i det utskott, som vid 1892 års urtima riksdag för samma ändamål tillsattes, äfvensom i 1879 års bevillningsutskott. Sedan 1879 har A. valts till fullmäktig i
Källa: Project Runeberg ·
