Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger

Originalsida 143
Originalsida 143
Originalsida 142
Originalsida 143
142–143

Sida 143

(mot 47,500 år 1890) och insatte 16 folkombud i riksdagen. — I Österrike har frih. Schönerer varit antisemiternas ledare, och vid valen 1891 invaldes ett tiotal af deras talare i riksrådets representanthus, bland dem 7 i Wien. I Ungern tyckes antisemitismens makt redan vara bruten, och i Frankrike, hvarest E. Drumont genom »La France juive» (1886) gjorde sig till språkrör för densamma och var synnerligt verksam under boulangismens stormlöpning mot republiken, har den ej häller förmått vinna insteg, äfven om den, såsom på våren 1895, gifvit sig luft i nationalförsamlingen. Hela riktningen är en sjuklig utväxt på vår tids kultur. E. Ebg.

En egendomlig och barbarisk karakter har judeförföljelsen antagit i Ryssland, der judarna stå lågt i socialt och intellektuelt hänseende. Orsakerna till fientligheten mot dem äro, utom religiös fanatism och afund öfver deras förmåga att samla penningar, deras skadliga inflytande genom ocker och bränvinskrögeri. 1881 anställde bönderna i södra Ryssland och Polen grymma judeförföljelser. Efter denna tid vidtogos under Alexander III hårda och alltmer skärpta åtgärder mot judarna, framförallt i form af massutvisningar (asyl åt de utvisade har beredts i Argentina och Canada genom baron M. von Hirschs välgörenhet).

Antisepsin (af Grek. anti, emot, och sepsis, förruttnelse), farmak. Under detta namn förekommer i handeln dels ett bromderivat af antifebrin, hvilket fått någon användning såsom läkemedel (i dos af 0,1 gr.) på ungefär samma sätt som antifebrin och dessutom såsom antiseptiskt medel, dels en såsom antisepticum begagnad blandning af zinksulfat, jodzink, tymol och borsyra. Det förstnämnda medlet kallas äfven asepsin, det senare antiseptin. S. J-n.

*Antiseptiska medel. Numera förstår man i allmänhet härmed sådana ämnen, som verka dödande på mikrober eller hindra deras utveckling. Deras antal är alltså snart sagdt oändligt, ty äfven så indifferenta ämnen som koksalt och socker verka i koncentreradt tillstånd antiseptiskt. Andra ämnen åter, såväl oorganiska (t. ex. vätesuperoxid, sublimat) som kolhaltiga (t. ex. tymol, karbolsyra), kunna i ytterst ringa mängd förhindra utvecklingen af bakterier. Särskildt synes detta vara fallet med den stora klass af organiska föreningar, som kallas aromatiska. Man måste för öfrigt väl skilja på ett antiseptiskt medels förmåga att hämma bakteriers utveckling och dess förmåga att döda sjelfva bakterierna eller deras sporer, som ofta äro vida lifskraftigare än de utvuxna mikroberna. För att nå det sistnämnda, naturligtvis mest eftersträfvansvärda målet fordras ej sällan, att det antiseptiska medlet begagnas i en koncentration, som gör dess användande, t. ex. till konservering af födoämnen, omöjligt eller till operationer vådligt för patienten (Jfr Aseptik. Suppl.). För bedömandet af ett antiseptiskt medels värde såsom sådant fordras numera en mångsidig och noggrannt utförd bakteriologisk undersökning. S. J–n.

Antiseptiska metoden. Se Listerska förbandet.

Antispasmin (af Grek. anti, mot, och spasmos kramp), farmak., ett såsom kramp- och smärtstillande (särskildt vid kikhosta) användt medel, uppgifves vara en förening af 3 molekyler natriumsalicylat och 1 molekyl narcein-natrium, hvilket sistnämnda man framställer genom att lösa narcein (en i opium förekommande alkaloid) i natronlut. Antispasmin är ett gulhvitt pulver, som innehåller vid pass 50 proc. narcein och gifves i dos af 1–10 cgr. S. J–n.

Antitermin (af Grek. anti, mot, och therme, värme, feber), farmak., ett temperaturnedsättande läkemedel, som användts vid lungsot och kroniska njurlidanden i dos af 0,2 gr. 3 gånger dagligen. Antitermin bildas genom förening (under utträde af vatten) af fenylhydrazin och lävulinsyra och åstadkommer liksom alla derivat af fenylhydrazin farliga biverkningar, särskildt förstöring af blodkropparna, till följd hvaraf dess användning som läkemedel är ringa och fordrar stor försigtighet. S. J–n.

Antithenar, anat. Se Thenar.

Antitorpedokanon. Se Maskinkanon.

Antitoxiner (af Grek. anti, mot, och toxikon, pilgift, gift), farmak. De sjukdomsalstrande mikroorganismernas verkningar anses numera i regeln bero derpå att dessa små varelser vid sin utveckling frambringa giftiga ämnen, s. k. toxiner, hvilkas giftverkningar framkalla sjukdomssymtomen. Om dessa symtom uteblifva, i trots af att de infekterande mikroorganismerna äro virulenta (fullt lifskraftiga), säges den infekterade organismen vara immun (oemottaglig) för den ifrågavarande smittan. Denna immunitet (se d. o.) kan vara antingen medfödd, såsom då vissa djurarter icke det minsta skadas genom inympning med bakterier, som ofelbart döda andra, ofta ganska närbeslägtade arter, eller förvärfvad, t. ex. då en menniska, som genomgått smittkoppor eller vaccinerats, undgår att smittas af en ny koppepidemi. Men immuniteten måste bero antingen derpå att organismen icke erbjuder de sjukdomsalstrande mikrober, som innästla sig i densamma, någon möjlighet till utveckling, eller måhända betager dem förmågan att bilda toxiner eller ock derpå att de vid mikrobernas utveckling bildade toxinerna omedelbart neutraliseras eller förstöras, så att de icke hinna utöfva någon skadlig verkan. Den förstnämnda orsaken torde vara öfvervägande vid den medfödda, de senare vid den förvärfvade immuniteten, ehuru det väl i allmänhet ej med bestämdhet kan afgöras hvilken rol den ena eller andra orsaken spelar. De ämnen, hvilka förstöra toxinerna eller rättare göra dem overksamma, kallar man antitoxiner. I den immuna organismen synas de förekomma hufvudsakligen i blodserum, men kunna påvisas äfven i väfnaderna, i mjölken o. s. v. Buchner särskiljer med bestämdhet antitoxiner och alexiner (se d. o. Suppl.), hvilka båda begrepp ej sällan förblandas; de förra förekomma i blodet hos djur med förvärfvad, de senare hos sådana med medfödd immunitet. De förra äro vida mera hållbara, verka ej förstörande på främmande hvita blodkroppar eller bakterier, utan endast på de af de sistnämnda producerade toxinerna och äro slutligen till sina egenskaper beroende af den specifika bakterieart, hvarmed immuniseringen verkstälts, under det att alexinernas egenskaper bero på det immuna djurets art.

Källa: Project Runeberg · ·