Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger

Originalsida 161
Originalsida 161
Originalsida 160
Originalsida 161
160–161

Sida 161

patronage» under ministeriet för åkerbruk, industri och offentliga arbeten. För beredandet af egna hem åt grufarbetarna särskildt i Saarbrückens distrikt har Preussens bergverksförvaltning lemnat betydande bidrag. Hela antalet på sådan väg uppförda arbetarehus uppgår till omkr. 3,200. I Saarbrücken hafva i understöd lemnats 3,7 mill. kronor byggnadspremier och 4,1 mill. kronor räntefria tillskott. Framgången har varit ovedersäglig, beroende bl. a. derpå att den vid stenkolsgrufvorna arbetande befolkningen föga vexlar.

Att kommunerna uppföra bostäder för vissa af de i deras egen tjenst anställda arbetare torde åtminstone i de större städerna vara ganska vanligt. Stundom understöder kommunen äfven företag, som afse byggandet af goda bostäder för den arbetande befolkningen i allmänhet. Detta sker under mycket vexlande former, exempelvis genom uppförande af goda och billiga mönsterbostäder, såsom i Birmingham; genom räntegaranti åt enskilda bolag, såsom i Lille, Florens, Göteborg; genom anläggning af gator, af vatten-, kloak- och gasledningar till områden, der arbetarebostäder skola uppföras, såsom i Liége och i Göteborg (vid anläggningen af arbetareförstaden Annedal); genom upplåtande af tomt, antingen gratis, såsom i Florens, eller mot billiga vilkor, såsom i Stockholm, der byggnadsplats bl. a. upplåtits på Östermalm för uppförande af »arbetarehem» efter Octavia Hills plan (se nedan).

I fråga om privata initiativ stå England och Förenta staterna i främsta rummet. I England räknas antalet s. k. building societies (»byggnadsföreningar») till öfver 2,000, med mer än 100,000 medlemmar. Flere af dem äro bildade af arbetarna sjelfva med inbetalning af en viss afgift i veckan eller månaden för byggande af smärre hus, som småningom förvärfvas af den enskilde arbetaren. Andra föreningar bära mera karakteren af vanliga byggnadsbolag. En bland de äldsta är the Metropolitan Association i London, grundad 1841. Den har uppfört bostäder för mer än 1200 familjer. Af större betydenhet är the Improved Industrial Dwellings Co., som byggt 39 stora hus, hvilka rymma omkr. 31,000 personer. The Artizans', Labourers', and General Dwellings Co. har uppfört byggnader i fyra grupper: Shaftesbury, Noel Park, Queen's Park och Leigham court, med tillhopa omkr. 4,800 smärre hus efter »cottage»-systemet, samt ett byggnadskomplex efter »block»-systemet. Hvarje lägenhet består af 2–4 rum. Äfven det i England endast för den allra fattigaste befolkningen afsedda »single room»-systemet, der hela lägenheten består af endast ett rum, har representanter, särskildt i östra London.

En i flere riktningar fruktbärande verksamhet till förbättrande af den fattigaste arbetsklassens bostäder utöfvas sedan tjugufem år tillbaka af Miss Octavia Hill. Med penningar, som enskilde ställa till hennes förfogande, köper hon bofalliga hus i Londons fattigare qvarter, låter grundligt reparera dem och uthyr dem till arbetarefamiljer. Hyran upptages af henne eller hennes medhjelparinnor personligen punktligt hvarje vecka. Afsigten dermed är ej så mycket att ekonomiskt trygga företaget genom mindre risk af förfallna hyror som att bistå hyresgästerna i deras sjelfhjelpsarbete till ordentlighet och omtänksamhet. På samma gång vinnes ett kanske ännu vigtigare mål, nämligen att personlig bekantskap stiftas med hyresgästerna och på detta sätt småningom »förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst förvandlas till ett verkligt vänskapsförhållande». Äfven nya stora byggnader hafva på senare åren uppförts för samma ändamål, hvarjämte ett icke obetydligt antal husegare ställt sina hus till Miss Hills förfogande och använda qvinnor, hvilka arbeta efter hennes plan, såsom vice värdar. Ännu ett steg har tagits af en annan känd filantrop, miss Cons, i det hon sjelf bosatt sig bland sina »fattiga vänner» i ett stort för ändamålet uppfördt byggnadskomplex, Surrey-Lodge (i sydöstra delen af London), försedt med egen lekplats samt kaffehus och matvaruhandel. Äfven i andra städer, både inom och utom England, har det här skildrade systemet vunnit efterföljd: bl. a. i Stockholm (se nedan), i G. de Liagres bostäder i Leipzig samt Johannesvereins i Dresden. Minnesmärke af en enskild mans storartade frikostighet äro de i London efter »block»-systemet byggda s. k. Peabody buildings, som nu hysa mer än 20,000 personer.

I Nord-Amerikas Förenta stater utgör enligt en (1894) af »arbetsdepartementet» afslutad undersökning antalet Building and Loan Associations ej mindre än 5,838, med öfver 1,7 mill. delegare — deraf i rundt tal 300,000 qvinliga — samt ett kapital af något öfver 450 mill. dollars. I New York har Improved Dwellings Co. uppfört hem åt 25,000 personer. I Filadelfia ensamt finnas 600 byggnadsföreningar, af hvilka flertalet uppför små hus, som på 10–12 år förvärfvas genom amortering. Vida bekant är »arbetarnas villastad», Pullman, en förstad till Chicago. Staden har sitt namn efter grundläggaren, George M. Pullman, som uppfört den efter Krupps föredöme (se nedan). Efter inköp af 3,000 acres jord vid den lilla sjön Calumet anlades på en del af området Pullmansbolagets fabriker, ofantliga verkstäder för tillverkning af jernvägsvagnar, der för närvarande omkr. 14,000 personer sysselsättas. För att bereda bostäder åt hela denna här af bolagets arbetare och tjenstemän framtrollade »sofvagnskungen» på den flata och delvis sumpiga prärien en grönskande villastad, i många afseenden en verklig mönsterstad med parker och sjöar, med offentliga platser för lekar och idrott, med skola, bibliotek, teater sparbank samt en storartad försäljningslokal, der bolaget under glastäckta arkader tillhandahåller arbetarna förnödenheter af snart sagdt alla slag, med undantag af starka drycker, som ej få försäljas till bolagets hyresgäster. Det hela eges af bolaget, och Pullman bestämmer om hyresaftal, utfärdar ordningsregler för villornas innehafvare m. m. Anläggningen i sin helhet påstås genom hyror, afgifter för gas och vatten m. m. lemna betydande vinst. På senare tiden har det äfven visat sig, att den »patriarkaliska» myndighet, som regerar den i det yttre så tilltalande och »arbetarevänliga» staden, användts till skapande af tryckande band på arbetsaftalets frihet (se Arbetarefrågan. Suppl.).

Källa: Project Runeberg ·