Sida 166
hygienens första fordringar. Såväl muskler som hjerna och nerver behöfva denna periodiska hvila. Den är äfven af nöden för att arbetaren skall kunna egna tillräcklig tid åt sin familj samt åt de religiösa och intellektuella behofvens tillfredsställande.
Svåra missförhållanden kunna slutligen härröra från sjelfva arbetets beskaffenhet. »Arbetets martyrer» och »arbetets invalider» i alla land äro derom lefvande vittnesbörd. Det bearbetade materialet är ofta källa till helsovådliga, mer eller mindre förstörande yrkessjukdomar, antingen genom stark afdamning (stenhuggerier, metallsliperier, bomullsoch ylle-stoft i textilindustrien o. s. v.) eller genom utveckling af giftiga beståndsdelar (exempelvis vid bearbetning af fosfor för tändsticksfabrikationen eller af bly, qvicksilfver m. m.). Ytterliga vexlingar i temperaturen eller stor fuktighet i den inandade luften kunna äfven vara farliga för helsan. Arbetslokalernas dåliga eller orenliga beskaffenhet ökar i hög grad farorna för yrkessjukdomar. De i arbetslokalen rådande luft-, ljus- och temperaturförhållanden öfva äfven i och för sig ett stort inflytande på arbetarens helsotillstånd.
Äfven der i öfrigt gynsamma förhållanden råda, medför emellertid redan ett ensidigt bibehållande af samma kroppsställning under hela arbetstiden i längden ett mycket skadligt inflytande, framförallt om dermed äro förenade ansträngning af samma muskler och oaflåtligt stillasittande eller stående (underlifssjukdomar, lungsot, hos yngre arbetare ryggradskrökningar, vidare åderbråck m. m.). Särskildt förderfligt är fabriksarbetet för barn i en alltför späd ålder, äfvensom för qvinnor under framskridet hafvandeskap eller kort efter en barnsäng. Men det är icke blott arbetarens helsa, som hotas af den moderna fabriksindustrien. I samma mån, som maskinernas antal inom de olika yrkesgrenarna ökas, växer också faran för lif och lem genom olycksfall i arbetet. Virrvarret af svänghjul, kugghjul, axlar och remmar, som drifvas under ett bedöfvande larm, är dubbelt farligt för arbetaren, när vanan i viss mån förslöat honom, så att han åsidosätter nödig försigtighet. Denna fara, som till och med kan kosta honom lifvet, växer mot slutet af veckan, då arbetaren är uttröttad. Qvinnor äro på grund af sin drägt i ännu högre grad än manliga arbetare utsatta för att gripas och lemlästas af maskinerna.
Af synnerligen stor betydelse både ur sanitär och sedlig synpunkt är beskaffenheten af den bostad, dit arbetaren vänder åter efter dagens mödor. Framförallt gäller detta, i fall han är gift, och bostaden således skall tjena till hem åt en familj. Om cellen i samhällskroppen, familjen, icke redan genom sitt yttre omhölje, bostaden, är till viss grad skyddad från skadliga inflytanden, medför detta svåra följder för samhället i dess helhet. På senare tider hafva stigande upplysning och humanitet i någon mån skingrat den rådande likgiltigheten med afseende på arbetarens bostadsfråga (se Arbetarebostäder. Suppl.). Men ännu herska dock, särskildt i vissa stora städer, hardt när otroliga missförhållanden. Der finner man alltjämt arbetares s. k. »hem» i mörka källarvåningar och i låga, alldeles för trånga vindsrum. Då »bostadsbrist» i egentlig mening råder i fråga om små lägenheter, användas de uslaste skjul och kyffen till menniskoboningar. Icke sällan lockas arbetare af en jämförelsevis lindrig hyra att omedelbart efter uppförandet af en större ny husbyggnad flytta in i de ännu af fukt drypande rummen. »De fattige tjenstgöra som kaloriferer för att torka ut de nybyggda palatsen.» I ett och samma rum bo ofta äldre och yngre, gifta och ogifta medlemmar af familjen. I många fall upptager man i bostaden, för att erhålla ett bidrag till hyran, s. k. »logerare», manliga eller qvinliga »inneboende,» hvilka med sina sängplatser ytterligare inkräkta på den knappa golfytan och luftutrymmet. Hvilka hemska faror en sådan sammanlerhad innebär för såväl helsan som sedligheten behöfver knappt påpekas. — En visserligen långt mindre, men dock stundom ganska allvarsam olägenhet är om bostaden ligger på alltför stort afstånd från arbetsplatsen, utan att tillfälle till snabba och billiga kommunikationer finnes. En icke oväsentlig del af arbetarens dyrbara tid äfvensom af hans arbetskraft förspilles då på den långa vägen till och från arbetet. — Af alla dessa skäl har man betecknat bostadsfrågan såsom »en kardinalpunkt i den sociala arbetarefrågan». Förbättrandet af arbetsklassens bostäder erkännes vara ett bland de främsta vilkoren för höjandet af arbetsklassen och främjande af möjligheten för densamma att få sin andel af kulturlifvets förmåner.
En undersökning af förhållandet mellan arbetsklassens inkomster och utgifter bekräftar sanningen af ordspråket: »Det är dyrt att vara fattig». De förnämsta utgiftsposterna gälla bostad, föda, kläder, ljus och värme. Redan i afseende på bostaden gör sig arbetarens ogynsamma ställning märkbar. Såsom en norm för hyresbeloppet plägar uppställas den regel att hyran ej bör uppgå till en femtedel af arbetslönen. Men ej nog med att det ofta torde vara omöjligt för arbetaren att iakttaga denna regel; äfven i och för sig är hyran vanligen proportionsvis högre än i bättre byggda och utstyrda lägenheter, utan att skillnaden kan betraktas såsom skälig riskpremie för högre reparationskostnader eller för större osäkerhet i afeeende på hyresbeloppets utfående. Inköp af sina lifsförnödenheter nödgas arbetaren oftast göra i små qvantiteter och i mindre affärer, dervid för sämre varor betalas lika höga pris som för fullgoda. En bidragande orsak härtill är den utsträckta konsumtionskredit, som dessa affärer använda såsom lockmedel för vidgande af sin kundkrets, hvarvid försäljaren genom höjda pris måste hålla sig skadeslös för dem bland dessa kunder, som tilläfventyrs icke betala. Detta kreditsystem blir ett slags nödvändighet, i de fall, då arbetslönerna utbetalas med alltför långa mellantider.
Synnerligen svåra missförhållanden hafva mångenstädes yppat sig, der arbetsgifvaren sjelf öppnat salubodar för sina arbetare. Afsigten med en sådan anordning borde ju vara den att arbetsgifvaren genom inköp af varor en gros skulle se sig i stånd att tillhandahålla arbetarna bättre varor för billigare pris. Men ofta har arbetaren
Källa: Project Runeberg ·
